Fick ett stort kuvert från Åbo Akademi idag. Jag reagerar på de där tjocka kuverten med rödgult emblem genom att bli en minismula osäker till mods. Tänker på något vis undermedvetet att det är något som fattas. "Herregud, nu kommer det meddelande om att en kurs fattas och jag måste tillbaka". Typ. Fast jag ju vet att det inte är så.
Och det var det ju inte, såklart. Det var bara en undersökning gällande huruvida man har kommit ut i arbetslivet efter sin examen och så vidare och så vidare. Jag funderar på att ta hela kompendiet och med tjock tusch pränta JA TACK, DET GÅR SÅ BRA SÅ. JAG HAR VET NI JOBB OCH BIL OCH DISKMASKIN.
Nu ska jag inte vara elak. Jag är såklart Åbo Akademi ytterst tacksam för allt jag har fått. Utan ÅA och alla extremt fantastiska människor på logopediutbildningen skulle jag inte ha något av det jag har idag. Och jag är som bekant glad och tacksam över min... eh, ja situation.
Det är ju inte universitetets fel att jag hatar Åbo som fenomen ur djupet av mitt lilla, svarta hjärta.
Känner så igen mig! Mucke mucke tacksam över både examen och bra jobb, men raaaah! avskydde Hfors. Och älskar att vakna varje morgon och veta att jag är hemma. Njuter av alla detaljer, alla affärer, höstfärgerna, luften, lugnet, ALLT.
SvaraRaderaNå just det! Hemma bäst:)
SvaraRaderaOjoj...o tack (e tydligen int eismen)...får man säga. Kan hända jag upprepar mig nu, vet inte, minnet sviker, men hursomhelst drömmer jag ibland en dröm som alltid slutar med samma sak. Min hjärna har ibland problem med att fatta att högskolestudierna faktiskt är avklarade/slutförda. Då vaknar jag lätt svettig och kan efter typ 2-3 sekunders oro konstatera att det nog bara var en dröm...:D
SvaraRaderaBorde kanske rama in betyget och hänga på väggen i fotändan...:P