Inredar'n

Fick ett anfall igen och gjorde som jag gör med någon månads mellanrum. Alltså blir totalt knäpp på att det bara ser så fel ut och alla möblerna står åt helvete och jag bara inte i mitt lilla huvud kan inreda och planera och möblera i någon slags jävla logisk sammansättning.

Så tar jag alla möbler, slänger upp dem i luften och byter plats på allt och slänger ner dem i varsitt nytt hörn. Och konstaterar att det åtminstone nu blev ännu värre än det var från början. Och har så totalt leidon på att slarva runt de där arma kolosserna att de bara får stå kvar.

Så är det nu. Jag har slängt omkring lite möbler igen, och nu sitter jag i soffan och tittar mig missnöjt omkring. Jag menar hur svårt kan det vara? Jag har en soffa, ett soffbord, två fåtöljer och en bokhylla. Hur ska jag placera dem för att det ska se normalt ut? Så att man skulle kunna skruva upp någon hylla eller spika upp lite mera permanenta tavlor någon gång. Nu är det bara en massa utspridda möbler och kala väggar överallt. Känner inte för att börja spika upp någonting när jag inte vet hur något ska vara.

Dessutom skulle jag gärna köpa lite nya möbler. Nu när man inte måste förlita sig på loppisgrejer och lite ärvda prylar, menar jag. Inget ont om det, jag gillar ju roliga grejer man hittar på otippade ställen. Sådant som inte är ett osexigt soffbord av en ljus spånskiva från Jysk. Men jag vet ju inte vad jag ska köpa! När ingenting passar någonstans!

Bäst vore tammefan att köpa enbart möbler på hjul. Så kan jag rulla runt dem lite sådär varannan dag och rynka missnöjt på pannan över att de står så fel. För det gör jag ju ändå, bara att det är tyngre att baxa runt möbler utan hjul.

Någon som vill komma och inreda? Jag kan verkligen inte. Jag har absolut noll blick för sådant där. Jag vet ungefär bara vad jag inte tycker om, och det är Carpe Diem-väggord och vitrinskåp med Pentikserviser i.

Min pappa brukar tolka folk som bygger om och inreder och tapetserar om typ en gång i halvåret som osäkra. Min pappa brukar ser ni tolka allt väldigt psykologiskt. Det ligger i och för sig något i det. Det är en sak att vara inredningsintresserad och liksom slipa på stilen sådär kontinuerligt, allteftersom man hittar saker man vill inreda med. Sedan är det en annan sak att hysterihålla sig till en viss stil och sedan ändå ändra sig. För att man har läst i senaste inredningstidningen att "nejmen nu skulle man ju inte ha det minimalistiskt mera, nu ska det vara orientaliskt, jag måste genast gå till Indiska". Sedan ändrar man sig igen.

Det där med osäkerheten stämmer nog in på mig i så fall. Jag vet helt enkelt inte hur fan jag ska ha det, därför blir jag heller aldrig nöjd. Borde antagligen bara slå ner soffan DÄR och hyllan DÄR, och så börjar vi utifrån det. Spika upp och börja bo in och känna efter. Men jag känner ju efter för mycket, jag inväntar någon slags fiilis som aldrig infinner sig för att jag inte hinner känna efter.

Aa, serru. Sån e jag.