fredag 17 januari 2014

Tyylikäs

Det lönade sig att gå till frisören igår och ordna upp sig lite. Fick nämligen en komplimang av en gubbe, gissningvis 75 år i butiken idag. Visserligen inte specifikt gällande håret, men ändå. Han plirade och plirade när vi båda två stod och plockade våra varor i påsarna. Och så sa han med högtidlig röst att jag såg "tyylikäs" ut. Dessutom niade han mig, vilket nästan blev lite pinsamt.

Det tyckte jag var komiskt.

2 kommentarer:

  1. Nu blir det djuplodande teori, som troligen dumförklarar mig på riktigt ifall så ännu inte skett, men såhär:

    Det heter ju att man när man blir gammal allt mer kan liknas vid ett barn, liksom att man av barn får veta den riktiga sanningen. Detta innan de uppnått den ålder då samhällets alla etiketter, regler, hyfs och hemlighetsmakerier blandar sig i spelet. En äldre person kan troligen liknas vid barnet vad gäller sanningshalten i sina påståenden på så vis att han vid tillräckligt hög ålder för länge sedan konstaterat att livet är för kort, eller i alla fall att han har för lite kvar, för att mera orka bry sig om dessa samhällets regler som hindar honom från att säga vad han egentligen menar. Det bästa är väl att en dylik sanning i detta fall uppskattas för sin ärlighet av mottagaren, istället för att ifall den uttrycktes av en cirkus jämnårig närmast skulle föra tankarna till hur man snabbast skall få tag i någon form av ordningsvakt som släpar ut "detdär äcklet som trakasserar vid kassan"...?

    Summa summarum: Han hadd säkert räätt, heilt enkelt! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fan veit. Ja hadd vissa svårigheter ti hald pokka tå ja tacka för komplimangen i alla fall. Hede me niandet å "tyylikäs" valt bara så komiskt i sammanhanget :)

      Radera