Öronbarnet

För ett par år sedan hade jag öroninflammation. Paus för skratt. Kommer inte ihåg ifall jag bloggade om saken då, eller om jag nöjde mig med en stillsam instagramuppdatering. Hur som helst så tycker man ju att dylika barnsjukdomar borde ha gett med sig ungefär i fyraårsåldern. Icke i mitt fall, säger jag bara! Det var i och för sig fråga om s.k. hörselgångsinflammation, inte inflammation inuti självaste örat. Dessutom helt och hållet orsakad av undertecknad själv, efter att ha petat lite förstrött i örat med en tops en tidig morgon. Klick, sa det bara, så var örat totalt stendövt. Hörde verkligen ingenting, och det var en märklig känsla. Tänkte väl att asch, det där reder sig nog av sig självt, och försökte fortsätta som om ingenting hade hänt. Tills jag märkte att jag inte riktigt kunde utföra mitt jobb utan fungerande hörsel. Och småningom började till och med balansen lida, kunde knappt gå rakt. Fick dra till jouren och få örat spolat och sedan börja med en antibiotikakur. Sedan var det inte mer med det.

Nå. Det där var alltså för ett par år sedan. Tycker ju att det hade räckt med det. Men så häromveckan började det ömma i örat. Jag tänkte först göra som jag brukar - ignorera saken och låtsas som det regnar. Men det blev värre och värre. Och värre. Till sist började själva örat svullna upp. Och hörselgången svullna igen tills det bara var ett litet hål synligt. När så en morgon också själva HUVUDET började svullna upp (såg ut som E.T, alldeles bullig runt örat och käken) så var jag tvungen att krypa till korset och dra till arbetshälsovården. Sköterskan ryckte nästan till bakom sitt skrivbord och sa att hon - citat - "aldrig sett något liknande" och bokade snabbt tid till en läkare.

Läkaren hummade och klämde på käke och öra (medan jag hoppade till och gnydde då och då, för det var sjuhelvetes ömt vid det laget), mumlade någonting om inflammationer och spottkörtlar och allt vad det var. Fick en tiodagars antibiotikakur och kortison direkt i örat. Tydligen någon inflammerad körtel som totalt hade barkat av och spridit sig i hela området kring örat. Håhåjaja. Allt ska man testa på.

Det här droppade jag i örat under de där tio dagarna, och småningom tog det skruv. Huvudet antog normal form igen utvärtes (insidan är nu som den är...), och så var det med den saken. Märkliga saker som händer och sker. I skrivande stund börjar väl örat vara sig likt, det också. Hörseln är dock alltjämt selektiv. Va?