Iiihaha

Så har man jobbat första veckan efter semestern. Har ju gått hur bra som helst, det var riktigt roligt att komma tillbaka. Jag är ju en rutinmänniska av rang, som gärna lever ett liv som är militäriskt inrutat så att jag vet var jag har mig. Lite onödigt fort har den gått, lilla veckan, till och med. Jag har knappt hunnit med i svängarna.

Ikväll var jag ute och sprang en sen länk i ett sådant skönt väder. Lite råkallt i luften, liksom fuktigt och fräscht i skogen. Ni vet när man sena kvällar springer i skogen (om ni inte vet så - too bad, ni missar något), i guppig terräng, och man får känna på de där olika luftströmmarna som finns överallt. I en liten sänka kan luften vara alldeles varm, eller längs en ås kan man plötsligt känna hur kall luft rinner emot en. Det är läckert!

I öronen hade jag såklart Filip och Fredriks podcast. Har redan en liten gnagande oro i bröstet inför den dagen då de slutar att leverera. Vad ska jag göra då? Jag tycker bara att den duon är briljant. Briljant, säger jag. Jag älskar allt de gör. Talkshower, serier, podcasts, sommarprat, ljudböcker - rubbet. De behöver bara sitta och prata en stund, egentligen bara slänga ur sig vad som helst - vilket de alltså gör i podcasterna - så är jag som klistrad.

Förresten, det som är viktigt när jag springer är mitt hår. Nämligen att det inte får röra sig. Det som irriterar mig allra mest är en hästsvans som svänger under löpning. Då man går är det en annan sak, då spelar det ingen roll. Men när jag springer blir jag galen om jag känner att håret inte hålls på plats. Jag blir galen redan när jag ser andra brudar - särskilt med långt och tjockt hår - som springer med en gungande svans som svänger från sida till sida som en pendel. Så obekvämt och störande! Det är orsaken till att jag bara drar svansen halvvägs igenom snodden när jag ska ut och springa, så att den liksom blir dubbelvikt. För att undvika att känna mig som någon slags dressyrhäst. Gnägg.