Är du som jag?

Så att vissa saker bara lämnar, lämnar och lämnar. Just sådana där "Just ja, jag måste ringa om den där grejen", och då är det någon busenkelt, typ att... ja, vad ska jag ens dra till med? Typ ringa till en instans och meddela att man har bytt arbetsplats, eller beställa hem ett papper eller gå in på banken och hämta ut en lapp.

Det bara fucking blir inte av. Jag blir galen på mig själv. Galen! Redan att betala en jävla telefonräkning kräver massor av kragtag, och förvänta er inte att det någonsin sker i förtid i alla fall. Helst ska jag samla räkningar på hög och gå och våndas över att en indrivningsman ska komma och... jag vet inte, ta min mikrovågsugn. Vad de nu gör när man har skjutit upp sina samhälleliga plikter tillräckligt länge.

Såhär gör jag nämligen. Jag placerar alla papper och räkningar och måste-ta-tag-i-saker i en pärm på bänken i köket, mitt i blickfånget. Så att jag grinar till varje gång jag går förbi och mår lite illa. "Jag måste verkligen kolla igenom de där pappren nu, innan det är för sent". Tänker jag varje jävla dag. Och får lite mer ont i magen för varje gång. Men så tar jag ändå inte itu med dem. För efter jobbet orkar jag inte sitta och vända papper och ringa samtal. Senare på kvällen orkar jag absolut inte. Och på helgerna har jag inte riktigt... lust heller.

Så kommer en dag som idag. När jag får ett samtal på jobbet om en helt annan sak, men ändå ett samtal som innebär att jag får i uppgift att fixa en praktisk grej, kanske fylla i en blankett och skicka på internpost. Så får jag liksom en knuff framåt vad gäller det här fixandet, och kommer mig för att fylla i en blankett när jag kommer hem också. Så ringer jag ett samtal av bara farten. Så plockar jag fram pärmen, sorterar ur pappren, betalar räkningar, ordnar upp. Jag behöver bara en början, sedan rullar det på.

Jag sitter med ivriga blossande kinder och kommer mig äntligen för att ordna upp i kaoset. Blir nästan lite hög på det hela. Så systematiskt och handlingskraftigt! Man blir så nöjd och tillfredsställd och känner sig Ordningssam och Duktig. Städar ur pärmen, stansar ihop papper, lägger dem på sina rätta platser, betalar bort alla räkningar med detsamma. Nu står pärmen där på köksbänken. Tom, i väntan på att det igen ska börja droppa ner papper att fixa i den. Så börjar jag om från början. Går förbi den med stigande panik, allteftersom pappren fylls på.

Men just nu är det ordning i riket. Ah.

Undrar förresten vad det skulle kosta att anställa en sekreterare. Eller assistent. Som skulle få sköta ALLT. Skulle nog kunna tänka mig att betala rätt bra. Bara för att slippa denna olidliga vånda.