Det blev rekord i fridfull Veneziad i år. Igen, kanske. Eftersom jag inte har någon villa så har jag inte riktigt heller någon villasäsong att avsluta. Och jo, Kokkolan Venetsialaiset är en stor happening, men det där med att stå på torget och vråla till Jukka Poika är inte riktigt min grej. Och som bekant så hatar jag ju lite alla de här helgerna då man måste göra någonting. Nyår, Wappen, midsommar, Veneziaden. Det blir nästan en fix idé att just då inte göra någonting, bara för att bevisa att ni bestämmer inte över mig, era jävlar.
Drog i alla fall en sväng till skären framåt kvällen för att ta ett aftondopp i en spegellugn vik, äta lite grillad älg och tända facklor längs klipporna. Det var alldeles lagom med program för mig. Traskade hem i en så beckmörk skog att man inte ens såg handen framför sig sedan. Lånade med mig en liten, liten lampa för att jag ens skulle kunna orientera mig i rätt riktning. Och hem hittade jag ju.
Över broarna mellan Öja och stan var det som vanligt bilköer och kryptrafik som gällde. Alla puttrade sakta fram och tittade på de tusentals facklorna som pryder stränder och bryggor den här kvällen, också cykelvägen var belamrad med fotgängare.
Sedan fick man ligga och lyssna på bomber och raketer tills man somnade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar