Två

På gymmet brukar folk ofta sträva till att ta ungefär samma platser i salen. Det är den långa, blonda till höger, och hon med kortare page och glasögon i mitten. Framför henne brukar hon den där med mörkt och lockigt hår stå.

Jag väljer en plats ganska långt till höger jag också. Till vänster om mig är nästan alltid samma brud. Brunhårig, med olikfärgade träningsbrallor och hästsvans. Hon är nästan, nästan alltid där, oberoende av vilka dagar jag går.

Igår var det likadant. Hon ställde sig till vänster om mig - och så plötsligt ställde sig en precis likadan brud till vänster om henne! I färgade träningsbrallor och hästsvans. Det fanns två! Det var alltså ett tvillingpar som jag har tränat bredvid hela tiden. En i gången. Och aldrig fattat det.

Det är häftigt med tvillingar. Måste vara någonting alldeles speciellt med att ha ett tvillingsyskon. Särskilt ett enäggssådant, så att man är precis likadana. Man finns ju liksom i två exemplar, och såklart ändå inte alls. Det är klart att man är sin egen person, men ändå.

En av mina studiekompisar har en tvillingsyrra, enäggs- om jag minns rätt. I alla fall oerhört lika varandra. Till utseende, kroppsspråk, röst - allt. En gång sa hon att de inte brukar köpa julklappar åt varandra, för att det kändes meningslöst - att det ju nästan skulle vara som att köpa åt sig själv. Det var en rolig kommentar. Kanske det är så? Samtidigt har ju tvillingar ingenting att jämföra med, för de har ju alltid varit två.

När jag såg på det där tvillingparet igår började jag fundera på hur det skulle vara att ha en tvillingsyrra. Nu har jag ju ingen syster alls, någonting som jag ibland har saknat. Speciellt som liten, när min bästis hade en syster som var tio år äldre - kan ni begripa IDOLEN hon var. Men också som vuxen skulle det vara roligt att ha en syster.

Samtidigt. Vilken herrans tur att jag inte har en syster, för jumalauta vad jag skulle vara tvungen att hävda mig. Jag skulle ha sådana oerhörda mindrevärdeskomplex att jag skulle gå under. Fatta, allt hon skulle företa sig skulle ju jag vara tvungen att göra BÄTTRE. Så som jag gör med alla i min närhet - tävlar. I allt.

Å andra sidan, kanske jag skulle vara en helt annan person om jag hade vuxit upp med en syster, istället för att som nu vara systern mellan två bröder. Kanske jag hade varit en enklare, logiskare, mera trygg varelse. Eller också osäkrare, mera hotad och mesigare.

Det är sån skit man aldrig får veta.