Hänt i helgen och så vidare

Ny vecka, nya akrobatiska tricks! Har haft en sympatisk dag på jobbet och har förutom det vanliga klientarbetet fått undan lite pappersjobb som står på kö. Förhoppningsvis får jag gjort mera av den varan resten av veckan också, för det finns att ta av.

Häromdagen klev jag in på en bensinstation och var tvungen att köpa en Iltalehti, vilket kanske sker en gång på tre år. Men när man på förstasidan bongar en bild och en rubrik om Slash så är man så illa tvungen. Oberoende om den är i frimärksstorlek och man egentligen vet allt i artikeln redan. Slash är Slash.

I lördags var jag på en inflyttningsfest i Öjan. Massor med bybor och annat löst folk. Eller ja, det var väl nog mest bybor. Jag och B satt bland annat i värdens säng och spelade Tre kort tills jag hade förlorat tillräckligt många gånger för att få leidon. Då sa vi "screw you" åt Öja och beställde taxi till stan och for till Calle istället. (Taxin hade vissa svårigheter att hitta fram, så vi fick springa genom en gigantisk sandhög och smutsa ner skorna och därefter ännu ta emot ett förvirrat samtal från taxichaffisen som frågade var vi egentligen var. Men det löste sig). 

Sedan Calle, som sagt. Där jag bland annat fick ett glas vin som smakade så rävpiss att det garanterat var något fel på skiten, men eftersom jag är en konflikträdd liten lort så gick jag inte ens och klagade. Och strax innan valomerkki måste jag ha sett på något vis ynklig ut, för en av bartendrarna klappade mig försiktigt på armen och frågade om "allt är okej med mig". Detta för att jag stod och funderade på någonting i kanske tjugo sekunder och därmed inte hade flinet upp till öronen just i den stunden. Jag gillar Kaarle, där känner man sig omhuldad och omskött. Som när Heikki i dörren kallar alla för "ystävä" och önskar god natt när man går ut. En gång klämde jag förresten fingret i en dörr i karaokebaren och en av vakterna i narikkan plåstrade om mig så noga så jag blev alldeles rörd.

Det om det. Nu far jag och tränar, hejdå.