Så är jobbet igångsparkat igen efter midsommarhelgen och tre dagars ledighet. Det blev midsommar i stan i år igen, och det var ett trevligt drag. Buskallt som det nu var så var det inte ens särskilt lockande att dra ut i skären. En och annan Caipiroska i gott sällskap på någon trevlig krog kändes minst lika bra.
Lite ditt som datt på jobbet idag, och dagen gick i ett huj. Inatt har jag förresten knappt sovit en blund, ingen aning om varför. Vred nästan ryggraden ur led med mitt evinnerliga bökande och sökande efter en bra sovställning. Och inte hjälpte det, jag blev bara frustrerad och inte det minsta trött. Nå, det var inga problem att stiga upp i alla fall, var ju vaken hursomhelst.
Efter arbetsdagen kände jag för att få lämna aivot narikkaan och svettas ut lite allmän angst, så jag trampade iväg till gymmet på ett spinningpass. Och ser man på, när musiken började dunka i öronen och man fick börja dra lite intervaller på pedalerna under instruktörens peppande rop kände jag också hur det där trycket i huvudet började lätta. Så skönt att inte behöva tänka för en stund, bara lyssna och lyda och trampa. I ett spurtparti skrek instruktören att vi skulle "trampa som om den var stulen", och det var ju en ganska målande beskrivning. Tror jag, alltså. Har såvitt jag kommer ihåg aldrig snott en cykel i verkliga livet.
Måndag kväll, säger ni. Tror jag ska vicka på tårna en stund, sedan söka mig i säng i mänsklig tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar