Eller - om jag var den där Emma som bloggar på Att vara någons fru och börjar alla bloggrubriker med "att" - så kunde man kalla detta inlägg Att vänja en röv. Bara en tanke.
Jag har nämligen varit på spinning idag. Korjaan, jag har varit på RPM, vilket är en särskild form av spinning, typ intervallcykling. Nu är ju inte spinning min juttu, det har jag förklarat förr. Jag är ju lite sålunda lagd att jag bara kan godkänna Bodypump, alltså skivstångspass som gruppträning. Men såhär på gamla dagar har jag faktiskt börjat vidga mina vyer och bredda min repertoar. Den här veckan har jag varit på Bodypump och Bodycombat (ni vet, låtsasboxning) OCH spinning. Dessutom lite löpsvängar i sandhagaskogarna, men det hör inte hit. Alltså tre former av gruppträning istället för pumppi, pumppi och pumppi.
Jag kom nämligen fram till att den bästa träningen ju är den som blir av. Låt så vara att det blir lite i varierad form och inte alltid hundraprocentigt motsvarar min image. (Den dag jag börjar prata om Zumba vill jag dock att någon omedelbart slår mig på käften. Kan inte tolerera vad fan som helst ändå).
Det jag skulle komma till med spinningen är att min röv nu efter några pass börjar vänja sig vid de där cykelsadlarna som ungefär har den här bredden | och till material och mjukhet kan likställas vid betong. Aj saakeli så man får ont i häcken. Kan knappt sitta på en vanlig stol på resten av veckan för att sittknölarna känns så ömma. Men nu har arslet arbetat upp någon slags tolerans, vad det verkar. Bra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar