Kaffe på en ö

Har hängt mycket i skären nu de senaste dagarna. Har simmat otaliga gånger, bastat, solat, läst och slappat. Lyssnat på måsskrän, rott ut nät med pappa och allmänt levt det ljuva livet. Ätit rökt fisk och kokat kaffe på gasspisen, ibland med mera och ibland med mindre framgång. Lyssnat på många podcasts i solstolen och där jag legat på mage på terrassen.

Igår slöt sig även min bror till skaran. Dök upp med båt lagom tills abborrarna var färdigrökta och tog iland med van hand. Och det var så sällsynt bra rökta abborrar att vi satt knäpptysta och åt med solen gassande i ryggen. Lite prassel bara när man slängde undan ett urätet skinn och sträckte sig efter en ny, gyllenbrun firre ur lådan. Bra fiskelycka hade farsgubben dessutom haft, det fanns obegränsat med abborrar att äta.

När vi hade ätit klart och satt kvar på terrassen, började det kännas som läge för kaffe på maten. "Ska vi fara till Tankar?" frågade sjömannabrodern. Såklart vill man det! Syster och bror hoppade i båten och vände fören mot havet. Om kaffet smakar gott i skären så är det ingenting mot smaken det har ur marinblå muggar ute på Tankar.

Drack ur kaffet, gick en sväng på solvarma klippor, klättrade upp i ett utsiktstorn och var till och med inne i kyrkan en sväng. Hela tiden med det där mäktiga bruset som ständigt är närvarande är man har hav på alla sidor.

Naturligtvis hade jag inte kameran med mig, så detta är foton från två år tillbaka, då vi sist var till Tankar med bästa L och B, det var en lite gråare dag. Men då var det med m/s Jenny, vilket inte alls är samma sak som att fräsa i en egen motorbåt över dunsande vågor och saltvatten som duschar en i ansiktet när man får till ett riktigt roligt hopp. Farten, blåsten i ansiktet, parerandet på den gungande böljan blå - det är riktig frihetskänsla!