En annan bra sak med min boendesituation: Komma på att kaffet är slut fem före tio en kväll, och bara peta på sig flipflopsen och cykla till närmaste Siwa. Gör man inte hur som helst om man bor ens en liten bit utanför stan. Liking it.
Dessutom är det fint ute den här tiden på dygnet. Fuktigt och friskt i luften, en och annan kokkolabo är ute och strosar, solen sjunker bakom träden, fåglarna kvittrar. Man bara vickar på de bara tårna där man glider fram på min cykel.
Cykel förresten. I en bok jag läste som yngre, någon av de där Wahlströmböckerna med gröna eller röda ryggar, hade någon ett intressant ord för cykel. Nämligen fakirsnigel. Jag har i ungefär tjugo års tid funderat över hur man ska tolka det. Varför kallar man en cykel för fakirsnigel? Är det liksom däcken med ekrarna man menar, eller? Stålkamel är ju helt logiskt, men fakirsnigel. I don't get it.
Hej Maja! Försöker mig på en personlig tolkning av fakirsnigel; för den som hatar att cykla kan det ju vara en riktig pina att göra det (det kan jag ju inte förstå!)och eftersom fakirerna ser ut att pina och plåga sig själva när de ligger på vassa spikar så är det ju faktiskt inte så långsökt med fakirsnigel, eller...?
SvaraRaderaHälsningar från en som ÄÄlskar att cykla :)
I see. Alltså något som går relativt långsamt och är plågsamt? Det är ju en ganska dålig beskrivning på att cykla i så fall. Och det går väl inte så långsamt att cykla heller? I alla fall inte i jämförelse med att gå. Jag gillar inte att gå, för jag blir så frustrerad när det är så tidsineffektivt. Då föredrar jag cykel! En genial uppfinning, världens smidigaste att färdas i stan med:)
SvaraRaderaEn fakirsnigel är en cykel utan växlar :)
SvaraRadera//Simon
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera