Inatt drömde jag att jag rutschade genom en lång och väldigt brant snötunnel, tänk ett rör som går snett neråt genom ett fjäll. Någonstans mitt inne i tunneln blev det plötsligt väldigt trångt och jag fastnade. Jättehårt. Sedan satt jag där, fastkilad i en lång, lång snötunnel. Rätt mörkt och eländigt var det också. När som helst skulle någon annan komma farande samma väg och fastna tillsammans med mig, och så var det någon slags pistmaskin på väg också. Som naturligtvis inte skulle se en ensam, fastkilad människa i den mörka tunneln.
Länge satt jag fast där. Uppåt såg man bara hundratals meter med snötunnel, och neråt fanns minst lika mycket. Och så sitter man fast utan att kunna ta sig varken upp eller ner, med vetskapen om att snart blir man mos.
På många sätt en väldigt oangenäm dröm.
Hyi satan.
SvaraRadera