Ojoj

Jag vet inte om det var på grund av vinglaset i min hand i midsommarbastun (jodå, här dricks det inte kalja hur som helst på bastulaven - fint ska det vara!), men jag yttrade plötsligt någonting som kunde tolkas som en önskan att åka på en resa.

Jag. Moi. Som är den inbitnaste av alla hemmakatter. Som helst inte sätter min fot utanför Kokkola, för att jag eeelskar att bo här. Som får lite kräk i munnen redan av att tänka på att åka någonstans. För att jag verkligen Inte Gillar.

Idag läste jag an blogg där skribenten just nu befinner sig på Sicilien, och fann mig själv tänkande: "Hm, det ser ju trevligt ut". Snart hittar ni väl mig på Gran Canaria, traskade i Crocs med en scarf kring håret och en uppblåsbar krokodilmadrass under armen. Nyanmäld till en rundtur med buss och med väskan full med "I love Gran Canaria"-kylskåpsmagneter.

Nånej. Men redan det att jag kan tänka på att åka längre än till Halkokari utan att få kräkreflexer - det mina vänner är ett stort steg.