Jomen, jamen

Jomen jag var faktiskt hurja pigg imorse. Sådär suspekt pigg, vaknade två minuter innan larmet och låg och vickade på tårna under täcket. Duschade, kokade kaffe, vickade lite mera på tårna. Så var jag först på plats på jobbet och fick en trevlig mjukstart. Hm.

Jag vet inte, men det här med bloggen börjar kännas som en lite suspekt idé nuförtiden. Jag har blivit nästan hysteriskt privat, vill varken säga bu eller bä för att jag inte vill bli tolkad åt vare sig det ena eller andra hållet. Inte har jag riktigt lust att genomgående berätta vad jag har gjort heller, för jag får känslan av att "det ska väl alla andra skita i". Och vad gäller planer så känner jag mig så enormt fånig om jag skriver "hejhej bloggen, nu ska jag gå och göra dittan och dattan", eftersom jag kanske helt plötsligt ändrar mig och då känner något slags behov av att rätta mig i efterhand. Att jag ju inte alls skulle på kaffe med den där kompisen ikväll, för hon hade visst ändrat sig och nu är jag en ensam och övergiven jävel som tror att jag har kompisar. Som om. Det. Skulle. Spela. Någon. Roll.

Det blir knappt några foton heller, för jag vet inte riktigt vad jag ska fota. Ibland överväger jag att slänga upp en snabb webcambild för att bara bryta av texten med något, men så ångrar jag mig. Dels för att det känns så himla ego att publicera svåra poseringsbilder, gärna i svartvitt så att man ser ut att ha matt persikohy och intressanta skuggor. Dels för att jag är så enormt självkritisk att jag hatar att vika ut mig, om det så ens gäller en bild där man ser halva min arm. Jag tycker verkligen att jag aldrig blir bra på bild. Måste vara för att jag tycker att jag är så oerhört snigg i verkligheten. Bah. Eller något måste det ju vara.

Varför har då en sådan som jag en blogg, kan man fråga sig. Tja, säg det.

Ikväll har jag i alla fall käkat en laxstump och skruvat ihop så kallat vuxenlego. Nej, tänk inte på något snuskigt nu, det gällde bara de där byggsatserna man får leka med så fort man köper möbler och prylar. Det lyckades bra, det blev bara fem (5) delar över. Men såg rätt färdigt ut i alla fall. Och alla vet ju att ytan är viktigast. Bah.

Nå, för att nu publicera någonting så ska jag presentera denna bild för er:

 Den är tagen i soffan med webcamen förra sommaren. Jag måste ibland öppna den där mappen och se på bilden en stund, för jag har sällan sett ett foto där jag är så totalt olik mig själv. Frågan är om det ens är jag. Tycker att det liknar en mörkhårig romflicka eller något.