Stack ut och sprang en sväng i aftonsolen. Som ungefär halvvägs byttes ut mot riktigt redigt ösregn. Eller nej förresten. Det byttes inte ut - det kombinerades. Det vräkte under kanske tio minuter ner ett kraftigt regn, samtidigt som solen lyste lika starkt som förr. Man fick springa och grina mot såväl regn som sol. Fast jag gillar ju egentligen att springa i regn.
Eller njä, ikväll gillade jag nog ingenting särskilt mycket, för det gick så inåthelvete tungt. Hade en så underlig, stel, slut känsla i höfterna. Wtf, liksom. Höfterna? Stumma lår är en sak, likaså tunga vader. Men höfterna brukar liksom bara vara med, de ska väl inte kännas något speciellt. Nå, tungt gick det. Sakta. Lidande. Riktigt jobbigt, och det lättade inte alls sådär som det kan göra ibland när man får upp rytmen. Idag var det tungt från start till mål. Huhhu.
Men det positiva, som jag ikki kan frångå ens fast det råkade vara en helvetesrunda! Känslan när man springer på en skogsstig och med handen får plöja undan blommande häggkvistar som hänger ivägen. Den känslan är ganska najs. Oj så fint det är med sommar. Ojojoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar