Hoppade i skorna och drog på en liten kvällslänk i septemberskymningen. Det var så fint! Jag var seg och trött i hela kroppen och hade tunga ben, så det gick sakta. Men det var jag också förberedd på, jag hade ställt in mig på en lugn jogg. Och lugn i själen blev jag också, där jag lufsade fram längs cykelvägar och stigar i det milda, gula skenet från gatubelysningen.
Drog en sväng genom campingområdet, sprang förbi de få husvagnarna och husbilarna som fortfarande stod kvar. Det lyste lite ur vissa fönster, det där rödaktiga skenet som kvällstid kan flämta ur en husvagn. Är det något jag inte förstår mig på så är det det där campinglivet. Att ställa upp sin husvagn sida vid sida med andra sådana, och sedan i flera veckor eller månader (!) leva campingliv i en liten, trång barack. Förvisso såg det nästan lite mysigt ut med de små vagnarna som kurade under den mörka himlen med höstvinden vinande kring knutarna. Men ändå. Husvagn. Det är bara så... osexigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar