Hade egentligen tänkt slappa på soffan ikväll, kände att det var det den här kroppen behövde. Men knoppen ville annorlunda, och jag knöt skorna och drog ut och sprang en stump i alla fall. Det var alldeles ljummet i luften, trevligt septemberväder. Riktigt bra springföre. Sämre beslut har man gjort.
Hade min bror här en sväng ikväll också. Lite fix och trix på gång, nämligen. Men nu är det ordnat, och jag har ännu en orsak att tacka. Borde antagligen skicka in ett tackmeddelande till Kokkola-lehti, så mycket hjälp jag har fått den senaste tiden. Har det inte varit det ena så har det varit det andra. Men nu ska det varken vara ett eller annat på en tid.
Jag har total måndagsfiilis ännu - och då menar jag inte att jag är trött eller seg eller olustig, men helt enkelt att det känns som om veckan precis har hunnit starta. Och så förväntas man inse att det är torsdag imorgon. Exakt vart tar alla dagar vägen? Tycker någon annan att det är racerfart på tiden just nu? Mer än vanligt, alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar