Pappa

Apropå pappor förresten. Är det någonting jag uppskattar så är det att jag har en pappa som låter mig göra saker själv, som inte lägger sig i och ska veta och bestämma. Om jag har bestämt mig för en sak så får jag ro den i land själv. Om jag inte specifikt ber om hjälp, alltså. Det har jag särskilt märkt den senaste tiden. Han finns bara ett telefonsamtal ifrån om jag behöver fråga någonting, men han låter mig bestämma, försöka, genomföra, göra själv. Inte en min rör han, kliver inte in på mitt område med minsta lilltå, tar inget förmyndarskap.

Verkar faktiskt lite som om mina föräldrar av någon outgrundlig anledning litar på att jag kan och vet och klarar av. Fattar inte varför. Jag vet ju ungefär ingenting. Eller också så sitter de på pin jävelskap och låter mig göra idiotiska dumheter hela tiden, och skrattar bakom min rygg och fnissar "Ja-a, få se vad hon ska hitta på näst. Den där fjanten".

Endera.