Visdomsord från Kokkola. Bland annat.

Försökte titta på en film (Boys don't cry) på tv, men jag fick ge upp projektet och ställa mig och diska lite istället. Jag kan nämligen inte titta på tragiska, ledsamma eller på något sätt svåra filmer längre. Jag blir så olustig till mods. Ledsen, orolig och nojig. Inbillar mig en massa saker. Tänker för mycket. Det ska vara crazy rullar, typ Jim Carrey, annars vill jag gråta:(

Undrar om jag alltid kommer att vara såhär. Eller om det kommer att ändras, sedan när jag blir stor på riktigt. Just nu är jag ju som alla vet en feg skrutt som inte klarar av nästan någonting. Synd. Jag hoppas nämligen på att bli sådär avslappnad och lugn som en filbunke. Med andra ord ganska långt ifrån det hispiga rådd jag består av nu. Kanske det stämmer som Mattis pappa sa i min favoritbok Populärmusik från Vittula, att man i möjligaste mån ska ge fan i att tänka, för det gör man sig bara olycklig på.

Eller som ett gammalt ordspråk från Kokkola lyder: "Tu ska lägg häste grubel, så har stöör hövå".

Jag var för övrigt ganska trött efter avslutad skoldag idag. Låg och nästan slumrade till på sängen innan jag spratt upp, hoppade i skorna och stack ut och sprang. För er som pulsar i snö däruppe i Österbotten kan jag förtälja att jag mötte en löpare i shorts på min runda. Det är dock ingenting man ska fästa sig vid, eftersom utbytesstuderandena här inte riktigt har hiffat detta med årstider. Är marken bar är det sommar, tycks de tro.

Nå, en förbannat bra länk åstadkom jag. Inte längs ån den här gången, utan åt motsatt håll, längs ett elljusspår som går i kringelikrokar och backar upp och ner. Riktigt varmt var det, även om jag nu inte hade hoppat på shortstrenden riktigt ännu. Några långa drag i en backe innan jag skubbade hem genom skogen. Nöjd.

Maisa skulle ha hem cykeln till Kuusjoki, men hade ingen nyckel här. Eftersom det ser lite misstänkt ut att kånka iväg med en låst cykel som man kastar in i en bilbaklucka, väntade hon tills det blev mörkt. För att smyga iväg med en låst cykel i mörker verkar ju inte alls suspekt. Voi, meidän Maisa:)

Tillägg: Idag kokade jag ett ägg i 33 minuter. Tänk om jag kunde lägga tankarna på väsentliga saker istället för att fördela tankeresurserna på detta sätt. Det skulle fanimej inte vara till någon skada.