Ja, jag var trött. Ja, jag har massor att göra. Ja, jag borde-måste-är-så-illa-tvungen att göra en massa. Men jag bara måste fara ut och springa i alla fall, annars skulle nog mitt huvud ha exploderat. Som min far så klokt har lärt mig: man har alltid tid att träna, för man sitter ändå inte med tentläsning, läxor eller vad-det-nu-kan-vara i precis ett sträck hela kvällen. En länk finns det alltid tid för. Det är bara hur man prioriterar.
Så jo, jag var ute och sprang. Superfint väder och sol som lyste på slänten ner mot ån. Det kallar jag väl använd tid.
Men nu sitter jag här och önskar att jag vore någonstans i en jävla tung uppförsbacke i störtregn med ett bildäck på släp efter mig och mitt inne i en riktig helvetesträning. Eller i Balticbackan i 30-gradig värme med ganska trubbiga stavar till rullskidorna, så där så de slinter vartannat stavtag. Eller i värsta bromssvärmen på Kåtö Storträsk med trasiga gummistövlar. Eller vad som helst, bara jag inte skulle vara tvungen att göra det jag just nu gör. Vilket är att skriva på det här
förbannade
jävla
dyng-
arbetet!
Även kallat evighetsprojektet. Ett evighetsprojekt som snart ska vara färdigt. Säg, hur går den ekvationen ihop? Det gör den inte! Jag har suttit och sågat fram och tillbaka i Word hela kvällen, och nejförbannat - jag kommer inte framåt! Jag skriver tre ord, raderar, skriver en rad, raderar, skriver igen - och raderar. Hur jag än skriver blir det fel. Och det är bara referenserna som ställer till det för mig. Själva texten och innehållet är det inga problem med, jag har alltid haft lätt för att skriva, och vore det inte för de här [valfritt kraftuttryck] referenserna hade jag skrivit klart fanskapet på en halv kafferast. Har printat ut två kompendier med referensinstruktioner på både engelska och svenska, men det hjälper inte stort.
Mitt skrivbord ser ut som ett slagfält med artiklar, understreckningar, böcker och kompendier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar