Det här är inte alls någon rolig bok att läsa. Jag har hittills passat in på nästan alla diagnoser, och det återstår många sjukdomar ännu innan jag är klar. Mitt inne i kapitlet om schizofreni just nu. Hör till exempel här:
En 40-årig man kommer sent på kvällen till sjukhusets akutmottagning. Han har fått svårt att sova och efterhand blivit alltmer nervös på dagarna(...)
Håll i minnet att undertecknad inte har sovit särskilt många timmar sedan i höstas, och på dagarna inte kan sitta stilla mera än tre minuter innan jag måste stiga upp och "fixa någonting", typ ordna gafflar och knivar i militärisk ordning i torkstället.
(...) hans oro har ökat och fått en ny karaktär. Han kan varken sitta eller ligga, men känner en viss lättnad då han springer (...)
Alla dessa morgon- och kvällslänkar och springande i ur och skur börjar alltså få en förklaring.
(...) han talar hastigt, sluddrar något och svänger snabbt mellan olika stämningslägen (...)
Min far brukar påpeka att jag talar otydligt, och dessutom är jag ack så klumpig när jag försöker uttrycka mig på så kallad accepterad, ren svenska här nere. Och det där med stämningslägen tenderar att variera det också... främst mellan arg och bitter till ännu mera arg och bitter.
Fy, jag vill inte läsa mera nu. Kan man anställa någon som tentar åt en..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar