Ikväll var en historisk kväll. Jag satt nämligen inte hemma och roade mig med att titta rakt fram och tänka på enformiga saker, utan spenderade istället tid inne i stan hos en av klasskompisarna på logopedikväll. Ett par glas vin, lite god mat och till och med våfflor med fruktsallad. Några av flickorna från klassen över oss var också med, och hela vår klass sånär som på en person hittade dit. Najs.
Det var nästan för varmt att cykla dit, fast jag bara hade tunna vårjackan och kortärmat under. Men skönt att kunna färdas ordentligt, inga hala vägar och ingen bråkande cykel. Faktiskt riktigt gemytligt att cykla!
Hemvägen var lite mindre mysig, för i och med det varma vädret mångdubblas plötsligt befolkningen på stan. Kom precis hem, och det kryllade av vingelpellar på gatorna. Med cykel känns det ändå bättre än till fots, för jag har en förbannad fart under däcken, kan jag meddela. Men jag gillar ändå inte att röra mig i mörkret, för det har ju hänt sig att jag fått springa undan galningar här i stan..:-/
Det var ganska fint på vissa ställen, och jag hade exempelvis gärna fotat Domkyrkan med belysning och allt, men jag vågade inte stanna, utan försökte hålla farten uppe på kullerstenarna som av någon jävla anledning ska finnas överallt när man försöker cykla. Nojade hela vägen till Hallis, och tyckte det var så otäckt när samma person följde mig på cykel nästan ända hem. Ganska fånigt. Men jag är i alla fall tacksam över att cykeln är mera pålitlig nu, för det där att bli tvungen att joxa med en avhoppad kedja i en mörk gränd är inget jag rekommenderar.
Och nu är det faktiskt så, att jag inte ens tänker lägga mig. Med ett par vinglas i knoppen ska jag sätta mig och läsa lite psykiatri. Inte för att det gör någon nytta mera ikväll, men jag tänker göra det för sakens skull. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar