Detta med referenser är inte lätt, som jag nämnde i föregående inlägg. Det går inte att bara räkna upp en ungefärlig lista på vems böcker man har lånat material ur. Sådär... "typ". Nehej, det ska hänvisas inne i löpande text. På nytt. Och på nytt. Och på nytt. Vem som har sagt vad, i vilket sammanhang och när. Jag blir frustrerad på detta påtas!
Hänvisningar i de arbeten vi skriver ska ske enligt APA:s stränga förordningar. APA står för någonting i stil med "American Psychological Association". APA bestämmer över mig, och var jag ska ha parentes och kommatecken. Vilka ord som ska vara kursiverade. Vad jag måste nämna och vad jag inte får skriva. APA är som Big Brother i verkligheten, håller en i ett järngrepp! Brott mot APA straffas med lynchning på allmän plats, åtminstone verkar det så på dem själva. Jag som mest är van att skriva saker och ting sådär på en höft...
Själv tyckte jag främst att jag var lustig när jag printade ut en bunt med APA:s regler angående källhänvisningar och knåpade ihop en egen pärmbild. Höh, höh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar