Vi börjar här

Här börjar jag! De första raderna:)

Skrivande på nätet som fenomen är egentligen ingenting nytt för mig. Jag har skrivit - faktiskt nästan varje dag - på www.yle.fi/x3m, och vid det här laget skulle de sammanlagda inläggen där kunna sammanställas till en bok. Kanske de blir det också - sedan när jag har blivit berömd för någonting. Fast då har ju allting funnits till allmänhetens beskådan hur länge som helst redan. Kanske man inte får publicera någonting som redan publicerats..? Måste kolla upp det där.

Mitt krypin på x3m kommer att finnas kvar, eftersom det har ett så stort känslomässigt värde för mig. Den har blivit som mitt skötebarn, min egen skriva-av-mig-plats, där jag under de senaste fyra åren har kommit med mer eller mindre öppna bekännelser. Ibland kan jag gå tillbaka och läsa sådant som jag har skrivit i olika situationer, och antingen fnissa till för mig själv (jo, jag skrattar åt mina egna skämt) eller få en stor klump i halsen. Allt finns kvar, jag har noggrannt sett till att inte radera ett endaste tecken. På x3m har jag lärt känna människor, hittat sådana jag redan känner, och hittat nya sidor hos sådana jag trodde att jag kände.

Det jag har saknat har varit främst praktiska detaljer, och speciellt en sak: att kunna ladda upp bilder. X3m har visserligen en fotoalbum-funktion, men den utgör en skild sida som inte hör ihop med bloggtexterna. Just grejen att illustrera ett specifikt blogginlägg med en bild, det är det jag har sökt!

För att överhuvudtaget kunna läsa inlägg på x3m har man dessutom själv varit tvungen att vara medlem, vilket även har sina positiva sidor. Man har i alla fall haft en viss koll på vem som kan läsa texterna (inbillar jag mig i alla fall), och det har känts som ett mera slutet forum. Den här bloggen kan vem som helst gå in och läsa, och det ger en större spridning. Visst skriver jag främst för min egen skull, liksom mina texter på x3m - men också för att andra ska läsa. Därför öppnar jag härmed den här bloggen: Jag skriver - ni läser!