Det blev en lång dag igen. Inte nog med att den startade tidigt efter en kort natt som till stor del bestod av slingrande och vridande och svårt-att-somna, den drog också ut längre än jag hade trott. Efter tenten lunchade jag med ett par av klassbrudarna, och sedan var det förläsning till klockan två, och sedan... nehej, inte hem ännu, utan nu var vi tvungna att ta oss i kragen och försöka sammanställa ett grupparbete med Hoffi och Julia. Att få tre personers kalendrar att matcha så bra att man hittar tid tillsammans är inte det lättaste, har vi kommit fram till.
Satte oss ner och vrålskrev hela eftermiddagen, när den enes koncentration till att skriva började svikta bytte vi platser vid datorn och någon annan tog över. Kokade kaffe, bläddrade i böcker, hittade scheman på nätet, och till sist började det hela ta form. Själv gillar jag inte alls att skriva arbeten tillsammans, jag har för mycket trä i skallen för sådant. Främst beror det på att jag inte orkar peta och ändra och fundera och ändra igen. Jag skriver oftast från början till slut, knackar ner en sista punkt, och så lämnar jag upp fanskapet. Är det någonting som är fel eller fattas brukar man nog få höra det;)
Skrivmaraton har alltså varit dagens melodi, men jag tycker ändå att det blev riktigt bra. Klockan var halv sex när jag drämde igen lägenhetsdörren bakom mig, och då hade vi skrivit i precis en fart sedan 13.45. Men så jobbar man ju bäst under press också! Nu ska ingen hur som haver gå och tro att vi blev klara, för så är icke fallet. Det blir - känner ni igen mönstret? - tidig väckning imorgon igen, och så ska vi träffas innan skolan och göra klart.
Till min glädje hade jag en egen kaffekokarslav till min tjänst när jag kom hem. Sambo Maisa stod med kaffepannan i högsta hugg innan jag ens hunnit ta av mig skorna, och det kunde inte ha kommit mera lägligt. Hann till och med slappa på sängen en liten stund, innan jag tog en välbehövlig kvällslöprunda på vår fina spånbana. Med tanke på den tunga dagen gick det ganska lätt, och dessutom laddade jag de psykiska batterierna riktigt ordentligt. Det är nämligen en riktigt vacker vårkväll i Hallis. Har ju ingen kamera med mig ut i skogen, så tussilagohaven får ni bara föreställa er. Detta är i alla fall vad vi kikar på från vår terass. Notera den vackra himlen och kvällssolen mot fasaderna:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar