Eftersom jag på grund av regnet (typ...) skippade dagens första föreläsning känns det lite skit att konstatera att det fortfarande regnar, och jag måste hur som helst gå till skolan klockan tio. Hade jag blött ner mig klockan åtta hade jag ju varit torr nu;) Man kunde kanske tycka att ett regn inte kan föra med sig så här mycket huvudbry, men nu ska jag tala om en sak för er, damer och herrar.
Jag är från landi, och har därmed inget paraply. Där jag kommer ifrån är paraply ingenting man struttar runt med sådär on a daily bases. När man bor ute i ödemarken promenerar man inte när man ska någonstans. Promenerar gör man främst för att man är ute och promenerar i promenadsyfte, och då spelar det ingen roll om man blir våt. Då går man sin runda, kommer hem och duschar och byter till torra kläder. Ska man iväg på någon ärende tar man bilen, och kan i nödfall småspringa mellan ytterdörren och garaget.
Promenera sådär överlag är ingenting jag sysslar med för nöjes skull, ej heller i funktionssyfte. Jag bor mitt i stan och det är egentligen lite tricky att cykla här. Först ska man slarva fram cykeln, och sedan är det ett evigt kryssande och bromsande mellan bilar och fanskap. Här får man dessutom inte cykla på trottoarerna, och man ryms faktiskt inte heller med alla fotgängare. Naturligtvis trotsar jag denna lag och cyklar om det finns plats, men till exempel i morgonrusningen finns det inte plats för cyklister på gångbanan, och då blir det gatan som gäller.
Den stora gatan jag bor på är smockad med bilar speciellt åtta på morgonen och fyra på eftermiddagen, och bilarna kör fort. Man ska ha ögonen med sig om man har tänkt överleva, och det vore egentligen smidigare och säkrare att gå. Men jag ooorkar inte gå. Jag orkar inte lägga tid på att traska i snigelfart till skolan när man kan rulla nedför en backe och vara där på ett kick. Sådan är jag. Men ett paraply kunde jag ju faktiskt skaffa ändå.
Idag får jag äntligen tvätta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar