Japp. Frustrerande dag, som sagt. Skickade nyss iväg ett mail till professorn och meddelade att jag inte lär bli någon statistiker. Som om det skulle hjälpa. Men då har jag i alla fall förvarnat henne om att loppet ser kört ut. Igen.
Utan statistik ingen forskningsövning. Utan forskningsövning ingen kandidatavhandling. Utan kandidatavhandlig ingen examen. Tack och hej. Så bra det går.
Det bara vituttar någonting så förbannat att gå här och lalla och inte duga någonting till! Jag kan ju ingenting! Jag går till skolan, skakar på huvudet och går hem tillbaka. Efter lunchen på Gado idag cyklade jag tillbaka till skolan och läste dagens tidning innan jag skulle dra vidare till Axelia på statistikföreläsning.
Förresten, hör så fånigt det låter. Föreläsning i Vetenskapsfilosofi i Arken, sedan lunch på Gado och statistikföreläsning i Axelia, för att sedan ha övningar i statistik i Gripen. Den mesta tiden går alltså åt att strutta runt i akademikvarteren mellan byggnader med löjliga namn. That's Åbo Akademi for you...
Hur som haver. När jag efter att ha läst tidningen och tänkt på att det skulle vara så himla skönt att lägga sig och sova, traskade jag ut för att dra till Axelia. Då är min satans cykel borta.
Till saken hör att Åbo Töntakademi firar något slags jubileum, typ 90 år eller vad det nu var. Det firar man genom att på så många sätt som möjligt ignorera de som studerar där. Exempelvis genom att stänga matsalen och inte servera någon mat(!), för att man istället sysslar med catering för inbjudna gäster, och till dem hör inte vi som går här. Man måste nämligen vara en gammal fossil och antagligen ha doktorerat inom något meningslöst huu-haa-ämne för att få inbjudan. Sedan bygger man en gigantisk scen över hela innergården, där vi annars har vår uteservering och parkerar våra cyklar.
Redan förra veckan var lappar uppsatta där vi informerades om att inga cyklar fick parkeras på innergården, och att cyklar som återfinns där kommer att "föras bort". Vi får inte ens använda huvudingången under jubiléet, utan typ källardörren. Nå, jag följde reglerna ställde jag cykeln på trottoaren utanför innergården medan jag var inne och bläddrade i bladet. När jag kom ut var cykeln borta. Jag letade en stund, men vet inte vart man har fört cyklarna som skulle flyttas. Om nu någon har tagit tillvara cykeln, alltså. Om cykeln har blivit stulen får Åbo jävla Akademi tammefan ersätta den, när man inte får parkera den på sin egen jävla skolgård.
Jag var arg som en citron och sur som ett bi när jag måste promenera till Axelia, för gå är det värsta jag vet. Dessutom när jag nu inte kunde hitta min cykel. Tänk om jag hade behövt den ännu mera akut ikväll! Satan, satan. Satte mig i alla fall långt fram på statistiken med papper och penna i högsta hugg, och tänkte att jag tammefan i alla fall skulle anteckna precis alla detaljer för att hårdplugga fanskapet inför tenten om jag så ska lära mig allting utantill, ord för ord.
Det hjälpte föga. Jag fattade inte ett ord av vad föreläsaren sa, och kunde lika gärna ha stannat hemma. Redan innan första meningen var avslutad hade jag trillat av kärran. Lyckat. Efter föreläsningen måste jag igen tönt-gå till Gripen. Ockuperade hastigt en dator för att jag skulle få sitta och följa med exakt det kursledaren gjorde och upprepa själv. Det kan inte gå fel. Se där, det kunde det. Som tur var satt en smart flicka bredvis mig, och jag tvingades fråga henne om hjälp minst åtta gånger i minuten. Tålmodigt pekade hon hela tiden och visade vilka knappar jag skulle klicka på och vilka siffror jag skulle skriva i vilken ruta. Ändå hängde jag inte med. När vi långsamt och steg för steg hade gått igenom en uträkning, skulle vi göra en likadan själva. En precis likadan övning, men med andra siffror, sa kursledaren.
Jag stirrade på skärmen i kanske femton minuter. Fick inte klickat ett enda klick. Inte kunde jag öppna en enda ruta. Jag kunde inte ens öppna själva uppgiften. Konstaterade att det nog var bäst att den här flickan går hem.
Jonej. Så var jag färdig med den statistiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar