torsdag 11 september 2008

Detta har aldrig hänt förr

Jo, jag glömde berätta vad som hände igår. Just som jag hade skrutit om de få fördelar denna kvinna besitter, bland annat egenskapen att jag fullständigt saknar förmåga att få huvudvärk. Jag har aldrig någonsin haft det. Liksom i huvudvärkens renaste form, krapula räknas inte. De enda tillfällen när jag har upplevt någon slags huvudvärk är vid 40 graders feber eller, som nyss nämndes - krapula. Vid krapula är det dock svårt att urskilja huvudvärken som ett specifikt symtom, eftersom man i sådana situationer på alla sätt har svårt ti vara.

Man vill inte öppna ögonen för att det är ljust, för att det gör ont i hela kroppen, för att man får kväljningar och för att man inte vill acceptera verkligheten. Huvudvärken är bara en del av hela smörjan. I Vasa introducerade en av mina bästisar, Staffan mig för uttrycket "punktkrapula". Det är när man måste hålla ögonen öppna för att det snurrar så mycket inne i huvudet. Samtidigt måste man hela tiden stirra på en enda punkt och ligga blixt stilla. Vad som händer annars vill jag inte gå in på. I Hallis blev jag även bekant med fenomenet "smygkrapula - the real verion". Det är kort sagt när man kommer uppsnubblande på morgonen och fnissar att man drömt att man har varit uppe och spytt. Då tittar ens kämppis på en och säger att man inte alls har drömt. Krapula så hemlig att man inte ens vet om det själv. Ganska praktiskt egentligen.

Nå. Det var ju inte alls det jag skulle gå in på. Huvudvärk i allmänhet var det. Och min förmåga att inte kunna få det.

Igår inträffade dock det omöjliga. På väg mellan olika föreläsningar och byggnader och detta eviga traskande kände jag plötsligt hur det började dunka i tinningarna. Nej, tänkte jag. Maja får inte huvudvärk. Men det dunkade mer och mer. När jag rörde på huvudet lite oförsiktigt dunkade det värre, och där jag satte mig vid dataskärmen på statistikövningen värkte min arma skalle riktigt ordentligt. Jag hade huvudvärk.

Kom plötsligt på att jag druckit kopiösa mängder kaffe denna vecka. Jag har hört att svart kaffe, som jag dricker, ökar förbränningen. Jag vet att kaffe får mig att hållas piggare i skolan. Jag har haft tid att dricka kaffe både före, i och efter skolan vid flera tillfällen än vanligt. Min nya kaffekokare kokar två stora muggar som minst, när jag annars brukar koka en, vilket gör att jag av bara farten dricker den dubbla mängden. Alla dessa faktorer har bidragit till att det har blivit alldeles för mycket av det goda på sistone.

Igår hade jag en lång dag. Den började tidigt och var fullspäckad tills den slutade sent. Jag hade inte tid att dricka kaffe förrän efter statistiken, och då var det tydligen för sent. Allt detta kom jag på först då jag promenerade uppför backen hem. Det bara dånade i huvudet och varje steg jag dunkade mot asfalten fick det att göra så satans ont i min skalle. Ont i ögonen också, fan... blir detta någon slags migrän, tänkte jag. Lade mig på rygg på soffan när jag kom in och matade in en kaffekopp. Ganska snabbt försvann huvudvärken. Lika spårlöst som den kom. Så nu ska här dras ner på kaffet, konstaterade jag skrämt. Idag drack jag bara ettmeddaskaffi och nu ikväll en (1) kopp.

Jag joggade iväg till gymmet ikväll också. Lite kyligt i luften, men kvällssol och annars fint. Passet var riktigt bra det också, och precis lämpligt att springa dit och tillbaka. Uppvärmning och nedjoggning inbyggt. I like it.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar