Jaha, så det börjar igen. En dag riktig skola hann jag med, så fick jag ligga vaken och stirra i mörkret inatt igen. Det är någonting skumt med den här stan, för uppe i Pampesien har jag sovit som en klubbad hök och vaknat pigg och alert (lite för tidigt enligt vissa...). Satt uppkrupen i soffan och tittade på Conan i vanlig ordning, men sökte mig i säng redan innan programmet var slut, släckte lampan och blundade. Länge. Halv två tände jag igen, vände på mig, bläddrade i en bok. Släckte. Blundade. Tände. Så höll jag på med någon timmes mellanrum. Till sist måste jag ha somnat, för klockan sju vaknade jag till ljudet av mitt alarm.
Har nu suttit på just en sådan förläsning i just en sådan kurs som jag inte kan se någon som helst jävla förbannad point i. Vetenskapsfilosofi. Jamen, hör hur det låter! Det är ju ingenting! Handlar inte om någonting konkret, man lär sig ingenting nödvändigt och man kommer med hundra procents säkerhet aldrig att ha någon nytta av fanskapet. En lång massföreläsning som dessutom drog ut 15 minuter över tiden - och ändå inte fyllde någon som helst funktion.
Ibland undrar jag verkligen vad jag gör här. Eller sådär i grund och botten vet jag ju varför jag är det, nämligen för att få ut mina papper och bli legitimerad talterapeut. Det borde man väl bli genom att gå kurser i talterapi, typ stamning, hjärnskador, språkstörningar och uttalsfel, och genom att ha några praktikperioder. Varför jag måste sitta och lyssna på högtflygande flum flera timmar i veckan begriper jag inte. Jag hatar att göra sådant som är onödigt!
Det var bland annat det jag låg och grunnade på under nattens tysta timmar. Att det mesta som sker på den här firman sker låååångt ovanför mitt huvud. Att jag förstår ungefär en femtedel av alla begrepp man svänger sig med här. Att jag fortfarande inte förstår ens grunderna i MinPlan, och det är tydligen en ganska viktig del av studierna. Att jag inte vet vad som innebär med att "standardisera test", vilket jag tydligen ska syssla med i höst. Jag vet inte vad man gör när man standardiserar! Jag kan inte källhänvisa för fem penni, och jag förväntas producera en kandidatavhandling innan året är slut. Jag vet överhuvudtaget inte hur man gör när man ger talterapi, och jag ska ta emot klienter och låtsas veta vad jag gör.
Jag vet inte varken upp eller ner på undervisningskatalogen, den tjocka boken vi får varje höst som ska innehålla "all info om studierna", och som för mig är sida upp och sida ner med bokstäver och siffror. Där ska man tydligen kunna se vilka kurser som går när och var och hur många poäng de ger. Det enda jag kan är att göra precis som alla andra, och hoppas att de vet vad de gör. Jag vet inte hur man anmäler sig till kurser, eller om man alls behöver göra det. Jag hittar ingenstans, jag förstår ingenting och jag kan ingenting.
Ganska mycket hinner man komma fram till under en natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar