söndag 7 september 2008

Ledsen

Usch. Har suttit och stirrat alltför mycket och inte vetat riktigt vad jag ska. Stirrat på telefonen också. Igen. Och igen. Som tur kom Caroline övertassande på lite kvällskaffe och Little Britain - ett avsnitt som vi egentligen redan hade sett, konstaterade vi. Lite sällskap i alla fall, när mörkret nu är så... mörkt utanför fönstret.

Jag är egentligen ganska ynklig. Ganska envis, men framför allt ynklig, kom jag fram till. Kom bara att tänka på den lilla sorgliga visan som precis känns som jag.

"Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde..."

2 kommentarer:

  1. Skickar en ficklampo, ett stearinljus, tändstickona å en nödraket. För att lätta upp mörkret liiti.. ;)

    SvaraRadera
  2. Tack, he känns beter rej. Nödrakeetn sparar ja noo liiti ännu... ;)

    SvaraRadera