Gröt eller öl?

Igår åt jag en omega 3-tablett, och imorse inledde jag dagen med en grötskål. Hur många poäng är inte det? Att välja på till morgonmål fanns nämligen Elovena havregryn eller öl. Med gröt i magen traskade jag således till skolan en stund senare. Jo, traskade, för min cykel var ju spårlöst borta sedan igår. Och nu måste jag säga att det inte var så dumt, trots allt. Hör här - jag kan erkänna det! Dels hade jag gott om tid, dels var det soligt och dels var det ganska fridfullt att gå och filosofera på väg till skolan istället för att försöka hålla världsrekordfart på cykel och sick-sacka mellan bilar och bussar. Naturligtvis måste jag gå ikapp och förbi en gubbe i en nedförbacke, bara för att triufera och tänka "ha-HAA". Det är nog bara jag som tänker så, i och för sig.

Matkön var omöjlig idag. Klockan tolv konstaterade jag att det nog skulle bli minst en timmes köande om man hade tänkt få någon mat. Jag for ut och kollade ifall min cykel händelsevis skulle finnas på den "inre delen av innergården", eller hur man nu skulle förklara det. Och där stod den stackaren! Lutad mot en vägg hade hon frusit där hela natten. Någon elak gubbe hade säkert hårdhänt släpat dit henne och kastat henne mot väggen... Jag pajade lite på henne och var ganska glad att hon var välbehållen. Min cykel.

När jag nu ändå var där ute cyklade jag ett par kvarter till Assarin Ullakko, där man också får studerandelunch. Dit brukar finnarna i alla fall fara, typ Turun Yliopisto och sådant. Mycket folk där också, men efter en stunds köande fick jag i alla fall lite mat i magen. Assaris salladsbord är dessutom himmelriket. Där finns allt. Yummy.

Mera skola och sedan promenad hem i sällskap med klasskompis. Det är så konstigt och trevligt att fara åt samma håll som alla andra istället för att flåsa ut till Hallis i motsatt riktning, man kan gå tillsammans och fnittra, och känner sig som en vanlig människa och inte en ghettobo. Sedan uppför trapporna, mjukisbyxbyte, på med kaffet och så halvliggande läge i soffan. Aaah. Ska slappa en stund, sedan blir det lite träning.

Igår fick jag äntligen tvätta. Mitt stora tack sänds härmed till Närpes kommun som har fostrat en så vänlig själ som erbjuder en tvättmaskinsutlåning och kaffe sålänge man väntar. Tack, tack, tack! Efter detta tacktal ska jag berätta en hurjat bra sak. Som omväxling till det dagliga gnället jag erbjuder annars, alltså.

Jag har en tvättmaskin!

Eller har och har. Har den har jag ju inte. Min mor fick tag på en som såldes billigt, och har köpt den för min räkning, och den är fortfarande uppe i Pampasland. Nu återstår bara att köpa den av mamma och se till att få den hitfraktad. Om någon således är på väg genom landet och vill ha en tvättmaskin som resesällskap kan man kontakta mig. Men ändå: Jag har en tvättmaskin. Jag ska aldrig mera besöka en allmän tvättstuga.