Imorse när jag vaknade undrade jag om jag faktiskt överhuvudtaget... vaknade. Ögonen gick på riktigt knappt att öppna, och jag höll på att dåna av när jag såg mig själv i badrumsspegeln. Sådana påsar under ögonen att man kunde ha misstagit mig för den där ritade hunden, vad den nu heter. En bulldogg. Dessutom vaknade jag 40 minuter efter att föreläsningen hade börjat. Men det var en frivillig grej som jag egentligen hade räknat bort redan.
Satt i skolan och lyssnade på när de andra försökte lösa veckans inlämninguppgift i Forskningsövning. Jag förstod som vanligt inte ens ett halvt ord, men jag får lita på att någon annan kan. Känns hur pissigt som helst att sitta och titta, och bara försöka flyta med. Men vad fan ska jag göra?!
Efter en skoldag som slutade klockan fem, var jag som sagt i valet och kvalet mellan att jogga till gymmet på pumppi - som heter Superbody på det stället - eller att fara ut och springa i lugn och ro. Jag valde det förstnämnda, och det var tammefan det bästa jag gjort på länge. Vilket tufft pass! Om man bjuder till och vill, kan man göra sig kräkfärdig, vilket enligt mig är ett gott betyg. He ska taa illt, som Närpes på klassen brukar säga. Så där så armarna darrar när man försöker duscha efteråt. Aah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar