Två hål i väggen, tralla-la

Att någonting så enkelt kan vara så svårt! Nu ska jag berätta om Hyllan. Knappt en hylla ens en gång, utan en helt enkel planka. Hyllan som jag hittade på IKEA i helgen, och som jag tänkte skulle gå att slänga upp i sovalkoven för att täcka två av de cirka sjuhundra borrhållen som finns i väggarna här i detta mitt hem.

Jo. Slänga upp var det. Jag hade pappa på besök nyss nämnda helg, och hade uttryckligt bett honom ta med en ordentlig borrmaskin, för att han skulle kunna hjälpa mig med att sätta upp en hylla. "Pappa, det är betongväggar här. Det måste vara en borrmaskin som klarar sådant!". Eftersom min pappa nu vet allt, kan allt och är så där som pappor är överlag... kan bygga grejer och så, ni vet, så litade jag nu på att borrmaskinen var en duglig sådan. Icke. Det blev inga hål i väggen med den, trots att pappa - så där som nu pappor gör - envist försökte borra med makt. Nej. En liten grop i väggen, men ingenting att fästa en hylla i.

Som tur bor en bekant med slagborrmaskin här i närheten, och ikväll ringde han och frågade om han kan komma och sätta upp den där hyllan det hade varit tal om. Jag var ytterst tacksam och förklarade att det skulle vara till stor hjälp, och att det inte är något jättejobb. Allt var mätt, utmärkt och fixat, alla skruvar och pluggar fanns, det enda han behövde göra var att borra två hål.

Matti dök upp med slagborrmaskin. Han borrade ett hål. Han borrade ett halvt till. Sedan tog det stopp, för just där verkade det finnas metall. Borren stannade och gnisslade bara mot metallen. Matti trodde att det var ett armeringsjärn eller någon annan betongförstärkning. Han försökte borra lite vid sidan. Där tog det också stopp. Ett tredje borrhål, men också där stannade borren ett par centimeter för tidigt. Så vad gör man då? Inga kortare skruvar har jag. Ingen järnsåg. Egentligen inga verktyg som gick att använda, trots att jag har en liten emergency-verktygsback med hammare, insex-serie, lite mejslar, måttband och skiftnyckel (som är ett dåligt verktyg man ska använda så lite som möjligt - bara när det inte går med någonting annat, då måste man ta skiftnyckel. Har Mika sagt). Som tur var bor Matti alldeles nära, så han åkte hem, sågade av skruven och återvände med skruv, borr och envishet.

Nu sitter hyllan där den ska. Om jag vetat vilket djävulskap det måste till för att få upp en förbannad plankbit skulle jag aldrig ha köpt den.

Det blev en lång dag. Klockan var halv nio innan hyllan var uppe och jag kunde börja fixa någon kvällsmat. Det blev en snabbis, men en god sådan. Omelett med hot salsa. Sallad. Grynost. Och naturligtvis kokt broccoli och blomkål. Nam.