Igårkväll kom mamma och pappa alltså nedbilande till Åbo. De hade startat på eftermiddagen från Öja, och det var redan mörkt när de kom fram. Strax innan de anlände traskade jag förresten till Siwan för att köpa lite sallad, tänkte bjuda på mat när de fick stiga ur bilen efter den dryga fem timmar långa resan. Då mötte jag för första gången ett par ridande poliser här i Åbo. I Sverige har jag sett sådana tidigare - till exempel utanför Ullevistadion efter Robbie Williams-konsterten - men jag visste inte att det fanns sådana här. Det ser mäktigt ut, för det är stora hästar! De här var två stycken, sida vid sida, och de tog upp hela trottoaren. Hästarna klippte inte ens med öronen, fast det var riktigt livlig trafik alldeles intill dem.
Parenteserna hade en alldeles speciell anledning till besöket - förutom det uppenbara, att få äran att besöka sin underbart vackra, visa och ödmjuka dotter - nämligen att frakta hit min älskade tvättmaskin! Med i bagaget fanns också lite annat smått och gott som glömdes när jag flyttade ner i slutet av augusti.
Tvättmaskinen var så fin! Men tung... Och igen tvingades jag motvilligt konstatera att det tydligen finns vänliga människor, för vi hann inte annat än öppna bagageluckan och titta på maskinen innan en av mina grannar tittade ut och frågade om vi vill ha bärhjälp. Stor kille, han kånkade lätt in maskinen och önskade välkommen till huset. Vad snällt!
Vi åt kvällsmat, drack kaffe, parenteserna i soffan och jag på golvet - jo, det är charmigt med ettor, speciellt när man har brist på stolar - och tittade på tv en stund. Jag låg lääänge och vred mig innan jag fick någon sömn, det var nog redan morgonnatt när jag slumrade in. Men vi var ändå uppe med tuppen, åt morgonmål och körde iväg till IKEA en sväng. Det gick smärtfritt, trots att det är urdåligt skyltat ut dit. Eller nej - det är inte skyltat alls! Jag kollade som snabbast vartåt man ska köra om man ska till Raisio, och sedan styrde vi iväg - och kom fram utan värre missöden.
Jag plockade på mig ett och annat, och det är väl det som är poängen med IKEA. Det är så billigt att man plockar och plockar - och så blir det ganska dyrt till sist. Men några större saker skulle jag inte ha, tur var väl det. Det blev en hylla, bestående av bara ett hyllplan, en "bräda på väggen", som ska vara i min sovalkov. Jag hittade gardiner, en matta, en filt, ett draperi till alkoven och lite småsaker till köket. Just sådana där "jamen, de kostar bara 95 cent - jag tar femton!".
Jag ville visa lite av "mitt Åbo" åt parenteserna, så vi gick till Assarin Ullakko för att äta lunch. Det är en restaurang med studerandepriser som vi i klassen brukar äta på ibland, speciellt om vi har haft skola på TYKSen (sjukhuset). Lite lustigt var det att två av mina klasskompisar råkade vara där samtidigt, så vi satte oss alla vid samma bord.
När jag kom hem med alla mina saker visade det sig att pappas borrmaskin inte pallade betongväggarna i lägenheten, så min nya hylla i samma serie som bokhyllan gick inte att sätta upp. Trots ihärdigt hamrande och borrande (grannarna måste älska mig efter detta) fick vi ge upp. Det var synd, för jag skulle ha velat ha upp hyllan direkt. Tji fick jag, som är så otålig.
Nå. Tvättmaskinen är provtvättad med perfekt resultat, gardinerna är strukna, uppfalda till rätt längd och upphängda. Draperiet hänger på plats. Nya mattan är utrullad och sängen är svängd och satt på rätt led. Sakta men säkert hittar sak för sak sin nya plats här.
Tack snälla mamma och pappa för hjälpen och den långa resan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar