Begrepp, hamstrar och grannsämja

Har suttit på Världens Tråkigaste Lektion idag. Kursen heter Vetenskapligt skrivande, och redan det får ju en att somna stående. Föreläsaren är så genomtorr, stel och övertråkig att det är fysiskt smärtsamt att bevittna. Högstadiefiilis rakt igenom. Föreläsningen börjar till exempel med att kolla vem som är på plats, utdelning av artiklar, diskussioner parvis, och sedan frågor som "Vad menas med ett begrepp?". Giv mig styrka. Att det dessutom förkommer smalrandiga lärarskjortor knäppta ända upp till hakan, nyckelknippa i en snodd kring halsen och fotriktiga ecco-skor är bara en bonus.



Det är som ett snabbt ryck tillbaka till moddalektionerna i nian, förutom att det inte sitter ett gäng stökiga pojkar på bakre raden. Vi fick sitta parvis och läsa igenom en vetenskaplig text ("...och så klottrar ni inte på pappret, jag vill ha tillbaka kopiorna!" Ja, jag är seriös) och sedan gick klassen igenom vad vi hade diskuterat. Jag markerade prydligt och vände ur mig ett par-tre åsikter, och har därmed denna kurs på det torra. Det hör nämligen till att man måste säga någonting under en kurs, om det så bara är en mening. Nu får jag sitta tyst och dagdrömma fram till slutet av oktober.



Nå, resten av skoldagen löpte på ganska okej. Dagens viktigaste nya lärdom stod klasskompis P för. "Visste ni att om man slår en hamster jättehårt med en tesked bakom öronen - så dör den!". Det hade tydligen P:s skolbusschaufför sagt när hon gick i lågstadiet. Sådant ska man lita på.



Efter skolan cyklade jag raka spåret till Kuppis Cittari för att handla. Jag stod och vägde ett mjölkpaket i handen, men la tillbaka det i hyllan. Vad ska jag ha mjölk till? Jag har Fun Light att dricka, och vattni finns i kran, som Emmas pappa brukar säga;) Där sparade jag 79 cent, gott folk. Hö hö...



Trodde höger axel skulle gå av innan jag var hemma. Jag hade nämligen skolväskan av axelremsmodell som handelväska, plus en plastkasse. Ingen cykelkorg alltså. Nej, en sådan har jag inte lyckats skaffa, fast jag är i smärtsamt behov av en. Bokstavligen.



I porten träffade jag på min favvogranne, han som hjälpte till med tvättmaskinen i fredags. Han var så trevlig och vi småpratade lite på väg uppför trapporna. Han frågade om jag kommit tillrätta i lägenheten, och sa att han själv hade flyttat in nu i höst. Frågade om jag studerar här i Åbo, och lite allmänt chit-chat. När jag frågade var någonstans han går i skolan, svarade han "Nej, jag är färdig! Jag jobbar som läkare här på sjukhuset..."



Så vad säger ni? Ska jag slå till och bli en förmögen läkarhustru?






Eftersom jag än så länge inte är en sådan, passade jag på att spara lite pengar igen. Detta med hjälp av superlim, då jag limmade fast sulorna på mina slitna skor. Det är mina favoritskor, de är så sköna, och det blev riktigt bra när jag var klar, så varför inte?



Har varit på ett riktigt tungt pass på gymmet ikväll. Salen var dessutom smockfull när jag kom, så jag fick trava längst fram och stå sida vid sida med instruktören. Det betyder alltså att jag hade ungefär en miljon ögonpar på mig. Det betyder i sin tur - om man heter Maja - att man måste överdriva tills det svartnar för ögonen, för att nu i alla fall vara värst. Jag vaggade hem på styva ben efteråt, men det var en bra träning:)