Jag hade inte ställt in någon väckning imorse. Brukar göra det även om jag inte har någon tid att passa, för det är så otäckt att sova utan att veta när - och om - man vaknar. Tänk om jag vaknade i mitten på juli, till exempel! Imorse när ögonen behagade öppna sig spontant kastade jag genast en blick på klockan. Halv tolv. Hur är det möjligt?!
Inte för att det spelar någon roll. Jag steg hur som helst upp och började framställa någonting som man kan kalla morgonmål. Om man nu kan kalla det det när det intas den tiden. Vad tycks förresten om mina assietter? När vi tömde fammos och faffas hus lades allt som ingen ville ha på en släpvagn på gården, och ur den plockade jag upp de här. De är ju hur coola som helst! Dessutom har en och annan rulltårtsbit hivats upp på dem under årens lopp när man varit på födelsedagskalas till fammos. Fammos - och numera alltså mina - assietter är fiilis:)
Jag pluggade sittandes, liggandes, rullandes och i princip alla möjliga positioner igår. Gud så tråkigt. Och idag håller jag fortfarande på. Det är konstigt hur mycket tid man kan lägga på någonting som man egentligen inte fattar ett skit av. Och inte bryr sig om heller.
Kom fram till att jag har en ganska egendomlig metod att läsa. Sådant som är svårt hoppar jag över, varför skulle jag lägga tid på det när jag ändå inte får ut någonting av det. Sådant som är lätt hoppar jag också över, för inte börjar jag lägga tid på sådant som jag redan kan. Då är frågan: vad är det jag egentligen läser?
Detta är vad jag kallar en onödig tent. Jag kommer inte att känna mig särdeles mycket klokare när jag har läst igenom rubbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar