För mycket

Nej, nej, nej... jag skulle ju inte börja med något sådant här. Inte nu! Jag har inte tid att ens tänka på det. Mitt i all tentstress - i och för sig bara en kvar nu - inlämningar, slutspurtsskrivande och så allt detta ihoppackande och hemfarande. Nu kan det bli ännu mera invecklat. Då måste jag in och prata på kontoret där, ringa hit, ordna dit. Och så måste jag ju ringa Maisa. Och detta med att lämna in nycklarna för sommaren. Och så - aaaaah!

Och så är allt bara på tankestadiet ännu. Egentligen. Det gör ont i hjärnan igen. Jag hinner inte tänka!

Det är detta med tajming. Man måste vara lite taktisk och hålla sig framme, för man kan vinna på det i slutändan. Tydligen. Men jag orkar inte vara taktisk. Jag orkar inte tänka, ju! Kan man handla utan att tänka? För det är det jag gör.

Och den här sommaren som skulle bli annorlunda. Jag skulle bara jobba och ha ledigt. Ingenting annat. Inte som förra sommaren som gick åt till att springa mellan simskola, praktik, jobb och så lite massör och läkare där jag på något vis kunde klämma in det. Det var hemskt. Jag kommer inte ihåg någonting från senaste sommar, helt ärligt. Inte av sommaren, var det en varm eller kall sommar? Vad gjorde jag?

Minns bara att jag var stressad, trött, ständigt i sista minuten mellan två saker och att jag hade förjävligt ont i ryggen. Mika fick hjälpa mig på med byxorna när det var som värst, för jag nådde inte ner:( Men hur tar man sjukledigt från praktiken? Och från simskolan? Och man kan inte ta sjukledigt från ett jobb när man "duger" till de två andra. Följaktligen jobbade jag med ett stödbälte för att orka stå de timmar som krävdes under en arbetsdag. Det var ju lyckat.

Det enda jag vill är att bli färdig för i vår och komma härifrån. Jag vill inte ens tänka på den här stan förrän i september.

Kände mig plötsligt så stressad, och panikskrev hela planeringen tills imorgon i ett kör. Inte vet jag om den precis led av det, jag brukar skriva de bästa grejerna under press och med en väldig fart. Måste hinna via skolan svintidigt imorgon och printa ut den och en annan sak innan jag cyklar iväg till terapin. Sedan skrev jag ett utlåtande till samma uppgift, i samma rasande fart.

Efter att jag klickat på "save" hoppade jag i skorna och for ut och sprang. Den här gången var det faktiskt nödvändigt. Det har hänt för mycket i mitt huvud på ett och samma dygn, börjandes med det sista tentpluggandet tidigt imorse innan det var dags att skriva. Tent, biblioteksspring, telefonsamtal, skrivande.

Som av en händelse hittade jag plötsligt en helt ny väg på min runda. Ska man tolka det som ett tecken? Förstår inte varför jag inte tagit den förr! En liten, slingrig grusväg med åkrar, väderkvarnar, ladugårdar och hagar på båda sidor. Jag var på något vis på uppe i varv att jag sprang i nästan full fart, innan jag lugnade ner mig lite. Efter att jag vikit in på den nya vägen sprang jag "på höögt" ditåt jag trodde att Hallis var - och se där, jag hamnade precis på en stig som ledde hem.

Hem, duscha och försöka fixa lite mat. Har inte varit ett dugg hungrig på flera dagar, men jag petade i mig lite makaroner och köttfärs i alla fall. Äta bör man. Väl. Sedan har jag suttit i sängen med stamningsboken och pluggat. Den är faktiskt bra, en av de klaraste och mest lättförståeliga böckerna hittills, nästan så man glömmer att den är på engelska. Men den är tjock, vilket också stressar mig - det blir bråttom om jag ska hinna!

Jag är alldeles för trött nu, jag märker det själv. Kan inte det här skolåret vara slut nu? Snälla. Jag har inte mycket mera att ge.