fredag 9 maj 2008

Jag finns inte längre

Gjorde nyss någonting jag tänkt göra länge - nämligen försvann från Facebook. Deaktiverade mitt konto, sa upp mig, raderade min existens, kalla det vad man vill. Facebook är och förblir borta i min värld, och inte ser jag någon förlust i det, för jag förstod aldrig poängen med systemet.

Registrerade mig ungefär ett halvår efter den värsta boomen, och det skedde lite motvilligt. Jag har alltid varit lite emot allting som alla andra är för, och brukar således av ren barnslig trots försöka undvika det som råkar vara i ropet. När jag så äntligen registrerade mig var jag beredd på det där som alla talat om, det magnifika med Facebook, alla möjliheter, alla man hittar och hur pass beroendeframkallande och oumbärligt det blir när man väl är där.

Eh..?

Effekten uteblev. De flesta jag "hittade" har jag större utbyte av att tala med i verkligheten, och en del som hittar mig har jag överhuvudtaget ingen lust att bli addad av. Att poka folk eller att skriva på deras superwalls... vad är poängen? Svara på dumma frågor, ge betyg åt folk, bedöma olika fåniga saker - jag ser ingen point! De som påstår att Facebook tar för mycket tid - vad är det de gör för att fördriva tiden? Jag sitter två minuter och sedan "aha", och så loggar jag ut. Jag får mera tid att gå på Alma-databasen som vi använder för att söka efter tentböcker i biblioteket...

Så nu tog jag bort mitt konto, jag finns inte mera på Facebook, och jag kommer nog inte att ha någon värre abstinens. På x3m finns jag kvar, men skrivelserna kommer främst att äga rum här, har jag på känn. Detta fyller en helt annan funktion, och jag finns här främst för min egen skull, för att få ner lite tankar i skrift. Om någon läser är det fritt fram, men jag kräver inte att någon pokar mig eller kastar en kyckling eller inbjuder mig till att spela Texas Hold'em. Jävla Facebook.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar