söndag 4 maj 2008

Biltävlingar idag!


Pust, vilken intensiv dag. Kom ju egentligen upp till Öja för att göra Ingenting under några dagar, men igår hamnade jag på jobb. Inget ont i det, det var bara några timmar, och chefen gav mig ett bröd i bonus för att jag ställde upp:) Inget dåligt sådant heller, utan ett lyxigt, hälsosamt 7-sädesbröd i prassligt papper.

Igårkväll grillade vi först lite kycklingfiléer som åts med sallad och grynost - som taget ur en hälsoplan, och supergott var det. Jag hade varit ute och sprungit, och fick i princip hoppa via duschen och hugga in på maten direkt från grillen. Hur bra ställt har man det inte egentligen?:) Sedan drog vi in till stan och tog en kväll på Calles, jag som chaufför. Kändes inte särskilt plågsamt att vara nykter, jag gillar det stället! Blotta tanken på ett stökigt, tonårigt, urtråkigt Melody får mig att må illa. Ska man ut på krogen är det nog Kokkola och Calles som gäller.

Lite sent blev det kanske, och därför kändes det lite småsegt att stiga upp tidigt imorse. I och för sig blev det inte så värst tidigt, men i rimlig tid startade vi ändå mot Vetil och Kemora-banan. Någon biltävling som heter Asfalttikunkku var på gång i helgen, nämligen. Är man i Österbotten ska man ta vara på sådana chanser, för dessa urfinska machotillställningar är så långt ifrån mjäkigt studieliv i Åbo man kan komma.

Så. Idag har jag suttit på läktaren en hel dag och kikat på färggranna bilar, som exempelvis de här, och lyssnat på gnällande däck. Blåsigt och ganska kallt emellanåt, även om solen tittade fram ganska mycket.

Det som slog mig var - förutom allt det där som rörde bilarna, förarna och själva tävlingen - hur mycket feta barn det kunde finnas på ett och samma ställe! Jag har sett flerfalt flera överviktiga ungar än normalviktiga idag, utan att överdriva. Motor"sport"kulturen kanske inte är känd för att locka till sig de mest motionsutövande människorna, och det märks sannerligen på deras ungar. Mellan en pustande svettig tjock mamma och en pappa med sprängfärdig kalaskula traskade oftast ett par-tre klotrunda barn med godispåsar, chipsrör, grillkorvar och mjukglassar. Jag blir faktiskt förbannad. Det är ju inte klokt!

Framför oss satt exempelvis en familj med en mamma, en pappa, två flickor och en pojke mellan kanske fem och åtta år. Satt och begrundade deras beteende en stund, och fick bland annat se detta: Ungarna äter på varsin jättestor slickepinne, sedan får de pengar och springer och köper varsin mjukglass, modell elefant. Kanske 15 minuter senare kommer varje unge traskande, gnagande på varsin grillkorv. Under tiden hinner mamman flera gånger hälla upp lemonad ur en 1,5-litersflaska åt barnen.

Knappt hinner barnen sätta i sig korvarna innan mamman ur sin stora plastpåse - jo, hon hade en matpackning med sig - halar upp en brödburk med korvsmörgåsar på. Inte skinka eller annat som ens skulle kunna innehålla någonting annat än fett och mjöl - utan flottig lördagskorv. Barnen vill inte ha, men hon trugar på dem en smörgås ändå, precis som om de skulle vara i riskzonen för att svälta ihjäl! Jag satt bakom och bara gapade. Hur tänker man egentligen?!

Detta låter som en överdrift, men följande är faktiskt sant. Efter detta frossande helt i onödan, stiger Mor i Huset upp , traskar iväg - för att återkomma ett par minuter senare med två pappkärl med pytt-i-panna från kiosken under läktaren, som hon och barnen börjar ösa i sig tillsammans med pappan. Mera lemonad ur en ny, stor 1,5-litersflaska som hon också köpt. Jag skojar inte när jag säger att barnen en stund senare kom tillbaka till sina platser med varsin påse lakritsremmar och varsin halvliters lemonadflaska.

Nu undrar jag bara: hur är hjärnan funtad hos en som anstalttar på det här viset? Varför måste man trycka i ungarna skräp och flytande socker? Är det som tidsfördiv, för att de ska orka sitta på läktaren så länge mamma och pappa ska titta på tävlingarna? I så fall tycker jag att man a) Ska skaffa en barnvakt så man inte behöver ha ungarna med sig b) Sluta gå på biltävlingar eller c) Inte skaffa barn! Fan, jag klassar ett sådant beteende jag såg idag som misshandel av sina egna barn.

Har bevittnat ett liknande, förbryllande fenomen när jag åker tåg mellan Åbo och Kokkola, eller tvärtom. Vad är grejen med att man måste äta på tåg? Blir det automatisk näringsbrist i kroppen bara för att man råkar befinna sig på en järnväg? Mig veterligen sitter man främst ner under resan, och kan därmed inte arbeta upp någon särskilt svår hunger. Den tågresa jag brukar företa mig tar runt fem timmar - ingen kan rimligtvis hinna svälta ihjäl på den tiden! Ändå sitter folk och snaskar på yoghurt, semlor, chokladstänger och annan bukfyllnad som om de hade betalt.

Ja, inte vet jag. Men inte är jag någon allvetare heller.

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Det låter horribelt med dom där barnen. Socialen borde ge nå konstrådgivning åt föräldrarna och kanske nån varning samtidigt.

    SvaraRadera