Det gick inte

Sov oroligt inatt, vaknade flera gånger, drömde, somnade om och vaknade igen. Drog mig upp på morgonen och duschade - denna gång ofrivilligt - i iskallt vatten och försökte klä på mig. Åboväskan var packad med det som behövs för sista resan dit och tillbaka innan sommaren, tidtabellerna var kollade och skjuts till 07.25-tåget hade jag.

Då tog det stopp. Jag kröp ner tillbaka i sängen med vått och kallt hår och tårarna bara rann och rann. Jag vill inte till Åbo - jag vill inte! Kan inte förstå att det ska vara lika motbjudande varenda jävla gång. Blotta tanken på att behöva se den där förbannade jävla äckelstan får mig att må fysiskt illa.

Det är med samma motvilja jag sätter mig på tåget varje gång det är dags. Ofta sölar jag lite med flit på väg dit för att om det bara är möjligt missa tåget, men jag verkar ändå alltid mirakulöst hinna. Idag gjorde jag det inte. För första gången bara vägrade jag att åka. Väskan fick stå kvar där den stod, jag kröp ner under en filt på soffan och kände mig ynkligare än på länge.

Inte vet jag vad det är för nytta egentligen, för fucking jävla Åbo står ju likförbannat kvar, och jag har ohjälpligen en del jag måste klara av innan jag får ta sommarlov. Jag måste ändå åka ner dit, även om jag personligen hellre äter dynga än tillbringar en enda sekund i den staden.

Idag bara gick det inte. Jag försökte verkligen, jag tänkte att det blir nog bra bara jag kommer igång, bara jag duschar och börjar ställa mig iväg. Men det gick inte. Jag kan inte vara i Åbo. Inte för att jag kan vara här heller, men...

Varför, varför, varför ska just den skolan jag vill gå i bara finnas på ett jävla ställe - och det stället måste nödvändigtvis vara Åbo.