Lika varmt idag. Vi har legat och åbäkat oss på gräset hela dagen igen. Knappt så jag har orkat koncentrera mig på att slöläsa i grönskan, och då är boken jag håller på mig verkligen ingen genilitteratur.
Tänk att få vara i Öja nu! Det är dagar som dessa man ska tillbringa där, inte på Kanylkullen, som Caroline så fyndigt kallar vår bakgård. Fast det är ganska fint där ändå. Imorgon är det vardag, och då antar jag att de klipper bort våra fina maskrosor. Synd, för jag tycker att de är fina. Då blir alla filtar gröna också...
Känns som om tiden sniglar sig fram här. Jag skulle vilja trycka på fast forward-knappen fram till den sista tenten och sedan hoppa på tåget. Än återstår många långa dagar. Stor suck. Försöker att inte tänka på det, för det får tiden att snigla om möjligt ännu mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar