tisdag 6 maj 2008

Som en mindre laestadianfamilj


Tillbaka i Åbo. Det blåste buskallt i stan på väg från tåget hem till Hallis, fick till och med dra på mig vantarna. Är det inte fel att det blir kallare när man åker söderut? Det tycker i alla fall jag! Fast under de få dagarna jag varit härifrån har det blivit avsevärt mycket grönare. Allting stod i blom och gräset på bakgården är långt som på en äng! Eller som på familjen Kronqvists gräsmatta...


Man blir dödstrött av att resa. Jag rörde mig som en sengångare hela dagen och kände mig allmänt slut och sunkig. Arken-mannen - som professor S envisas med att kalla köksmästaren på skolans café eftersom hon aldrg minns vad han heter - hade sin vana trogen svept ihop en höjdarlunch, kanske för att trösta en trött och ledsen Maja som mot sin vilja var tillbaka. Precis när jag svalde sista tuggan dök resten av flickorna upp, och vi fyllde upp ett helt långbord till sista plats. Det var ett kaffesällskap som hette duga.


Efter avslutad skoldag var det dags för det man alltid ställs inför efter att ha varit borta - bunkra mat! Tog en sväng via S:et (som jag och Caroline kallar vårt kära S-market Halinen) och plockade på mig det som behövs för att fylla ett tomt kylskåp.


Det här är vad jag plockade på mig. Jag är säker på att kassapersonalen på det stället tror att jag har minst åtta hungriga ungar hemma, för jag stapplar alltid ut med proppfulla kassar, fast jag aldrig handlar någonting onödigt. Och så är det en stackars studerande flicka som ska ha allt, tro det eller ej.


2 kommentarer: