Tillbaka

Jag är tillbaka. Anlände till ett Åbo i regn (vad annat kan man vänta sig...) efter en tågresa som startade 07.35 från Kokkola järnvägsstation. Nu har VR dessutom höjt priset på tågbiljetter igen, det kostar numera över 30€ för en enkel resa mellan Kokkola och Åbo. När jag flyttade hit kostade de billigaste turerna runt 21 pix. Jag kommer alltså aldrig att ha råd att åka härifrån mera.

Det är de första dagarna som är tyngst. Så är det alltid, även om jag inte verkar komma ihåg det. Varje gång är det "värst hittills" när jag kliver av tåget. Denna gång alltså i regn, i ett lika grått Åbo som alltid. Jag tog medvetet en omväg när jag traskade hem, för att undvika torget och slippa se fanskapet. Väskan var tung och trottoarerna grusade, vilket gjorde det tungt att dra. Drygt en halvtimme tar det att vandra hem med regnet strilande och en otymplig kappsäck.

Det luktar instängt i lägenheten. När man riktigt vädrar som en jakthund kan man klassa lukten som kattpissaktig. Trots att jag tömde stället på mat och andra saker som kan tänkas lukta, trots att jag städade innan. Trots att jag hällde tvättpulver i wc-stolen innan jag stack iväg före jul.

Skulle företa mig en bunkra-upp-resa till Kuppis Cittari, som sig bör när man återvänder till tomma skåp. Då kan man fråga sig var min cykelnyckel är? Jag stod och fumlade längelänge med nyckelknippan nere i cykelförrådet (som är av frimärksstorlek och ändå innehåller en halv miljon cyklar) men cykelnyckeln fanns icke där. Hur kan en nyckel försvinna ur en knippa? Jag har haft så mycket cykelbryderier att jag inte ens orkar bry mig mera. Skit samma.

Alltså går jag till fots till Cittari. Slås av hur fult allting är. Grått, vått, dystert. På höger sida av vägen finns en massa kolonilotter, eller på ren svenska: en bunt fallfärdiga ruckel med igenväxta pytteträdgårdar där folk slängt in brännvinsflaskor. I busskuren halvvägs framme sitter dyngfulla gubbar och diskuterar skrikande.

Jag handlar basvaror, och råkar ha slut på en massa dyra saker; olivolja, pesto, duschtvål. Köper en större sats maletkött på nedsatt kilopris att frysa in. Dryga 40€ blir saldot. Det sved, även om jag vet att jag har handlat ganska stora förpackningar som är billigare i längden och räcker länge. Men väskan jag tagit med mig, en sådan där sportbag-modell, blir så tung att jag får upp den på axeln först på andra försöket. Sedan går jag hem. Framåtlutad, för att inte trilla omkull av tyngden.

Tänker tillbaka några dagar. Vi hade massor av snö och kallt, så där så att det knarrade under skorna när man gick. Julkortsvy när man tittade ut genom fönstret. Snö i träden. Här finns inte en flinga, slänterna ner mot ån är gröna av gräs, och det är många plusgrader. Jag bytte till vårjacka när jag skulle till butiken. Det känns extra surt nu. Att vara här i det här deppvädret.

Det är värst de första dagarna.