Ei yhtään

För att citera en av de boende på förra årets sommarjobb: "Ei yhtään, ei yhtään, eikä yhtään". Så vaggade hon runt och mumlade dagarna i ändan. "Ei yhtään, eikä yhtään...". Jag är beredd att hålla med. Det här blir ju till ingenting.

Jag orkade sånär dra mig till skolan till klockan ett, hade en timme och sedan hem tillbaka. Där somnade jag på fläcken och sov till halv sex på kvällen. Helt jävla dödsslut, jag orkar ingenting idag. När skulle jag hinna skriva då? Jag har ju fullt upp med att sova!

Detta är ett klagomålsinlägg. Jag har leidon. Jag får ingenting gjort och har ingen inspis till någonting. Jag ser ut som rena helvetet med stripigt, råttfärgat hår i en icke-existerande frisyr. Inte ens mina kläder passar, allting känns bara urtvättat, fel och obekvämt, och jag har varken råd, tid eller lust att gå och handla. För det innebär att man måste titta på sig själv i spegeln, och det är verkligen ingen bra idé nu.

Mera klagan: Jag mår illa. Har mått mer eller mindre kräk-illa hela veckan, och kaffe gör inte saken bättre. Försökte dra ner på det några dagar, vilket inte är en lysande idé när jag är så här slö och oföretagsam. Resultatet är att jag blir ännu slöare och dessutom får ont i huvudet, förutom att jag mår skit. Jag, som aldrig har huvudvärk.

Har inte haft någon inspis att laga rolig mat heller. Visst, jag brukar inte syssla med någon gourmetmatlagning annars heller, men nu har det blivit väl mycket pestopasta med köttbullar. När jag för säkert tredje kvällen i rad började måtta upp pasta, hejdade jag mig och sa: "Nä-ä, Maja! Du kan inte laga samma sak ikväll igen!". Sedan kom jag på att jag ju är min egen Lotta på Bråkmakargatan med mitt Eget Hushålle, och att jag faktiskt bestämmer exakt vad jag vill äta själv. Och så bidde det pestopasta igen.

Leidon. Klockan är bara tio, och jag skulle redan vilja gå och lägga mig.