måndag 12 januari 2009

On/off

Det går inte alls bra nu. Jag har kommit in i en pausperiod, och skulle behöva en ordentlig spark i ändan för att komma igång igen. Börjar dock bli van med fenomenet, eftersom jag verkar vara en on/off-människa. Långa off-perioder kan helt plötsligt följas av intensiva on-perioder, då jag till exempel pluggar nästan dygnet runt.

Oftast betyder en on-period att allt är on. Jag hinner studera en massa, träna mer än vanligt, städa och ordna med sådant som annars har en tendens att lämna ogjort. Stiger upp tidigt, donar hela dagen och lägger mig sent när jag har gjort mer än jag annars brukar få gjort på två off-veckor. Det konstiga är att jag är mera alert och vaken under on-perioder, trots att jag en triljard saker att tänka på.

Den seriösaste on-perioden var nog i våras, då jag hade mycket föreläsningar under långa skoldagar, praktik som innebar långa cykelvägar ett par gånger i veckan, ett stort skriftligt projekt, terapiredogörelse och en massa svåra tenter, som den i psykiatri som innefattade en tegelstenstung jättebok. Och jag hann med massor! Dessutom sprang jag en massa länkar på den nya vägen som kom ut längs Aura å, och slet i BodyPump-skivstången däremellan. Man kan till exempel kolla in mina blogginlägg där kring 19-20 maj 2008, där jag ganska bra har beskrivit situationen.

On-perioderna kan dock gå till överdrift, ska erkännas. Jag har en tendens att inte kunna göra saker och ting med måtta, så jag höll väl på att förta mig där i något skede, även om det inte var någon längre tid jag stressade på - mina on-perioder är korta men effektiva. Sov nog inte många timmar i veckan, och nyttjade istället de sömnlösa nätterna på att skriva skolarbeten. Sambo Caroline beordrade mig i säng vissa kvällar, för att jag inte förstod det själv. Tack, kompis.

Nu är jag inne i en off-period. Måste frammana en on-sådan, annos e vi i pissi.

4 kommentarer:

  1. om du hittar ett recept fö ti koma på on-läge... meddel åt me o :)

    SvaraRadera
  2. usch, det låter mer än bekant det där. jag är precis likadan, men sedan jag åkte i väggen med våldsam fart för några år sedan, har jag börjat akta mig för de där perioderna. den gången varade on-perioden ungefär ett år o det blev liksom för mycket för både kropp o själ...
    *sparkar bara lite försiktigt*

    SvaraRadera
  3. Mm-m, nuförtiden krävs det nästan att man springer i väggen en gång innan man lär sig. Hemskt! Bra att du har lärt dig se varningstecknen, även om det är ett otrevligt sätt att lära sig på. Om man bara kunde hålla den där berömda Gyllene Medelvägen någon gång... istället för full fart alternativt tvärstopp. En liten försiktig spark är nog okej, det är det jag behöver. Tack!:)

    SvaraRadera