Äckligheter

Det finns vissa saker man måste göra när man har Eget Hushålle, som Lotta på Bråkmakargatan sa. När man är en ensam flicka i en stor stad långtlångt borta kan man till exempel inte säga åt pappa att han ska fixa någonting. Eller blunda och vänta på att Någon Annan ska ta tag i sådant man inte själv vill. Som min lillebror som fick himla bråttom iväg någonstans en gång när jag kom hem och mötte honom i dörren. Orsaken klarnade strax när han gasade iväg från gårdsplanen: kattspya på köksmattan. Så taktiskt!

Imorse hände det som jag har väntat på en längre tid. Det svämmade över i badrummet. Nejnej, inget sånt. Det blev bara väldigt mycket vatten kvar på golvet när jag hade duschat. Typ ett hav. Tyvärr visste jag ju precis vad man gör i sådana sammanhang. Alltså rensar avloppet. Åh, Gud... det som är det absolut äckligaste som finns!

Nu ska jag klargöra en sak. Jag är - tvärtemot vad jag kanske ger sken av - inte den mest äckelmagade typen som finns. Jag är enligt mig själv ganska tålig. Herregud, jag har jobbat med sådant som innefattar allehanda kroppsdelar och -vätskor på åldringar och torkat gubbar som är större än både du och jag i baken. Jag har inget obehag för sådant, inte det minsta. Jag menar, bajs är ju bajs. Alla vet hur det ser ut och varifrån det kommer.

Jag har inga problem med inälvor, blod och kili-kakk, och ser framemot att få gå med och kolla på en operation, som vi troligen ska få göra nästa år i skolan. Det jag har riktigt obehag för är spyor. Men bara sådana som smittar, alltså magafarsbobbor. För att det är så äckligt att spy att jag är livrädd att bli smittad. Om någon i min närhet (en radie på 150 km) har maginfluensa låter jag bli att äta och lever på en diet bestående av 96%:ig sprit i flera dagar.

Men nu tillbaka till det allra äckligaste. Avloppet i duschen. Om det bara fanns något sätt att slippa göra detta, men icke. Ansåg mig därmed nödgad att skrida till verket. Petade loss golvsilen med en mejsel, och redan den var full med hår. Sedan då. Ner med verktyget och gräva, och det blev napp direkt. Upp kom en tjock hårkorv, väl inpregnerad med tvålrester. Åh Herregud.

Tog tag om bytet med en plastpåsebeklädd hand och fick dra med alla krafter för att få ut fanskapet. Det hördes ett dovt smack när hela äckligheten lossnade. Som en stor, jävla råtta med lång, hårig svans. Jag gömde skiten i soppåsen jag hade med mig och försökte snabbt sudda bort minnesbilden ur hjärnan. Men den jagade mig hela kvällen, till och med när jag var ute och sprang en stund senare fick jag hela tiden den där äckelkänslan över mig. Hårig, slemmig skitpropp i avloppet. Fy för den lede.

Jag är lite förvånad över att jag alls har något hår kvar på huvudet, med tanke på vad som återfanns under dagens avloppsrazzia. Och badrummet är nyremppat, så det borde ju bara vara mina lämningar där. Nå, efter idag kan jag konstatera att det nog är bättre ju mindre hår man har. Rakad skalle efterlämnar inga sådana där äckligheter.