Hörni. Det är kallt!
Imorse var det tidig väckning här på Heimsjöstranden. Kalla golv och som tur varma tofflor. Fick till och med sätta mig vid ett (nåja...) dukat morgonmålsbord innan det var dags att sticka iväg till jobbet.
Vad är det annars med karar och förmågan att göra saker och ting ordentligt? När man ska duka bordet kan man helt enkelt inte göra det ordentligt, utan åtminstone två-tre saker måste fattas. Och när man ställt tallrikar, glas och allting snyggt och prydligt... så måste besticken slängas på trekvarten. Vad hände med gaffel till vänster och kniv till höger?
Och vad beror det på att man måste lämna kvar 25% av sakerna på bordet när man dukar av?! Föremålen som lämnar är ofta a) saltströare b) brödkorg c) tom mjölkförpackning och alltid d) smulor. Antingen dukar man av (plockar bort alla saker och torkar bordet) eller så dukar man inte av. Ju.
Jag brukar ställa mig och stirra med mordblicken på de kvarvarande sakerna och väsa de magiska orden "25%". Ibland funkar det. Ibland inte.
Det är som sagt kallt. -17 för att vara exakt. Temperaturen sjunker dessutom envist hela tiden. Få se vad man har att vänta när man vaknar imorgon?
En sak som inte minskar utan snarare ökar är någonting annat. Men mera om det imorgon. Natinatt, mina läsare!
när jag var yngre var jag jättepedantisk o kunde gå i taket när folk slarvade med sådana saker, men nu orkar jag nästan inte hetsa upp mig över det längre ;)
SvaraRaderaNär jag var yngre (alltså ÄNNU yngre än nu, hö hö..) hade jag inga problem med sådana saker. För mig har det fungerat tvärtom - jag har blivit hysteriskare med åren;)
SvaraRadera