Nu blev det kväller

Den värsta leidon över att vara här börjar lägga sig. Positivt är ju att jag får vara ensam. Jag tycker om att vara ensam. När jag själv vill alltså. När jag inte vill det känner jag mig bortvald, åsidosatt, som en liten unge som inte får vara med.

Har betalat lite räkningar (egentligen bara en) som låg bland reklambladen på hallmattan, packat upp, sänt iväg lite mail och bokat en handledning tills imorgon. Kanske det tar sig ändå, bara jag kommer in i systemet. Vilket det känns som om jag inte har gjort på hela skolåret.

Måhända min nya, fina penal som jag fick i julklapp av lillebror får en på bättre humör? Den och den lila pennan jag fick av Emma i födelsedagspresent. Jag blev så glad över den, för jag hittar aldrig några saker med mitt namn på, eftersom jag har svensk stavning. Det känns inte alls lika roligt att ha saker som det står Maija på. Då kan det lika gärna stå Evald eller Greger.